Miss Decibel

En tidig höstdag med dubbelvagnen, kryssandes mellan lekparker i solsken. En stolt och noggrann storasyster – ja, kanske rentav den bästa – som såvida hon inte själv nickat till i vagnen alltid har stenkoll på lillebror och hans tutte som har en förmåga att pluppa ur den lilla munnen. Vips, så är Vilma där och stoppar tillbaks den. Nu oftast på rätt håll dessutom men ibland med lite väl hårt tryck… Men så är hon ju inte två år ännu heller.

Det festliga är att sen Alvin kom till världen har det hänt en hel massa med henne, inte minst språkligt. Vi har ju upplevt sådan skillnad på henne och Filip just där eftersom Filip i hennes ålder pratade ganska obehindrat och gjorde sig väl förstådd på dagis när han började där. Vilma, hon har nog mer glidit på vågen av att hon blivit rätt bra förstådd ändå, utan att säga mer än enstaka ord men nu verkar det ha släppt och det ordförråd Filip vid samma ålder redan kunde uttrycka, det har nog funnits där i Vilma men lite hemligt sådär. Nu kan det ibland komma meningar med både fyra och fem ord och det känns overkligt att vi nog snart har en till liten tjattrande ”radio” här i huset. En radio utan vare sig stopp-, eller pausknapp ;) Och för att knyta an till rubriken – Var får hon alla ljud ifrån och vem i hela världen har lärt henne alla höga toner?! Hon har inte låtit särskilt högt förut men nu kan hon plötsligt komma upp i en röstvolym som får det att skära i öronen. Kanske är det ett bra sätt att få uppmärksamhet har hon kommit på den lilla kluringen...

Att räkna och försöka få koll på färger är nu ett stort intresse, liksom att härma Filip när han rabblar alfabetet. För en tjej i hennes ålder är det dock inte helt enkelt att hålla isär begreppen och det är mer än gulligt att höra hennes ”ett, te, fäääm, åtta, guuul”, eller att se henne peka på något blått och säga ”Aaa, Vee”. Och så sjunger hon. ”Imse imse pindel uppö tååån” och ”Gåååia” - detta är Carolas Gloria! Väldigt festligt är det också att Filip nu kan riva av såväl den som Mickey och Tommy tycker om mig med mycket av texten rätt. ”Du KAN väl stanna hemma i kväll, du var ju faktiskt ute i går”, sjungpratar han bestämt med hopsnörpt mun och huvudet på sne samtidigt som han gör några exakt lika fula moves som körkillen i låten gör på Carolas DVD. Körkillen som är för mycket all over. För mycket fula danssteg. För mycket sliskiga linnebrallor. För mycket stylad frisyr i kombination med ett allför påklistrat leende. Tur att Filip än så länge bara är för mycket vad gäller movesen då. Fast för mycket på ett helt okej och farligt gulligt vis :)

Men nu var det ju Vilma jag pratade om. Och hur stor och duktig hon blivit. Men också hur småtrotsig hon kan bli om man går upp eller nerför trappan utan att först säga till henne. För att inte tala om när man råkar hjälpa till för mycket med skorna. My gosh, där kan man skapa sig en liten scen om man inte tänker sig för när man har bråttom! Undrar just om det är ett tjejdrag eller om Filip helt enkelt hittills har hoppat över just de bitarna? Och så har hon blivit mammig också. OCH pappig. Särskilt när vi är iväg någonstans, och konstigt vore det väl om det inte på något sätt skulle märkas att hon alldeles nyligen blivit storasyster. Även hemma slår det ibland till när vi är själva hemma och lite knixigt och helt oemotståndligt blir det då hon sträcker de små knotiga armarna uppåt och med bedjande stora ögon ber mig ”yfta Vilma ockå”… Lillsnorpan, så jag då önskar jag vore en bläckfisk.

Om en och en halv månad fyller hon två, vår prinsessa. Liten men ändå så stor. Stor men ändå så liten.