Han går!!!

"...som en karl, han ser ut som en karl, med en kropp som en karl och han rööör sig som en karl ska!"

...Nja, beskrivningen stämmer inte helt. Han ser nog snarare ut som en alldeles perfekt liten 1-åring med ett allt fylligare skandinaviskt blont hårsvall. Kroppen är ganska smal och tunn men förskräckligt gosig att borra in näsan i och krama hårt. Och rör sig, det gör han i ärlighetens namn mest som en stapplig liten farbror - men - HAN GÅR!!!

Vår minsta lilla älskling har i dag tagit både sitt allra första steg på egen hand och sin första promenad på en sisådär sju-åtta steg över köksgolvet! För så jobbar våra barn - de tränar tydligen i smyg när vi inte ser tills de kan. Och sen, när vi minst anar så gör de det. Går. Och kan det då ganska hyfsat bra direkt.

Lite festligt är att de alla tre små latfisarna gått nästan exakt på samma dag - vid en ålder av 13 1/2 månad. Alvin är väl den som på senare tid visat minst intresse av dem alla eftersom han har hittat sitt sätt på rumpan men så i förrgår märkte vi hur han plötsligt bara ville stå hela tiden. Stå utan att hålla sig i, och så har han sen gjort i två hela dagar :) Man har liksom märkt att nu är det nära och så i dag tog han steget. Det första egna. Utan händer att hålla i. Första steget ut i vida världen. Eller snarare ut i nya köket. Stilen är sådär oemotståndligt gullig med utsträckta armar och ben som går brett isär, tultandes.

Trots att vi varit med om det innan hade jag glömt hur ofantligt stor denna händelse är för ett mammahjärta. Så stolt och med klump i halsen och tår i ögonvrån såg jag min lilla skatt för första gången gå i från mig... för att sen hastigt dimpa ner på blöjbaken med en duns, vända sig om med ett flin och så i blixtens hastighet rumphasa tillbaka och slänga sig på mig igen. Mammas lilla Alvin!

Syskonen tycker även de att lillebror är galet gullig och de hejar ivrigt på honom. Och lillebror, han klappar redan händer åt sig själv efter sina promenader. För så gör ju alla andra :)