Kaputt stekpanna och muttrig Anna…

I förmiddags var det dags för den stora julköttbullsstekningen. Något jag varje år ser fram emot med blandade känslor. Det är alltid en sådan enorm tillfredsställelse när allt är klart och de små gyllenfärgade runda bullarna ligger där på svalning. För att inte tala om hur goda de är att ha i frysen (här är mitt allra bästa köttbullsrecept förresten). Men själva tillagandet är inte det roligaste. Särskilt inte när stekpanneskrället precis när man lagt på första omgången får för sig att plötsligt inte vilja steka längre. Och fullkomligt äter upp den där fina stekytan som man sedan får skrapa bort. Så efter tre stekomgångar och det mångdubbla antalet muttrande annorlunda ord åkte vår reservstekpanna fram. Den där yttepyttelilla där man knappt får plats med en köttbulle (det där sista var en överdrift men många är det inte som får plats), och som skvätter något vansinnnigt. Och där stekytan i stället blir som en dubbel stekyta. Så det jämnar ju ut sig i längden.

Goda blev de i alla fall. Och efter en stunds vila på eftermiddagen då jag lyckades skrämma bort den envisa huvudvärken som jag vaknade med i dag också, så har vi haft en mysig julsöndag med allehanda stökande såhär dan före dan före dan före dopparedan…