Det hände mig idag...

I dag var jag en snabb sväng på stan i ovädret och när jag gick ut genom dörren från Gina Tricot med en påse i handen började det tjuta sådär så man hoppar högt. Kollade automatiskt vem stackaren det tjöt för var och insåg i samma sekund jag började kika att stackaren inte var någon mindre än jag själv och plötsligt lät tjutet ännu högre i mina öron. Började genast gå tillbaka mot kassan med självsäkra steg då jag ju visste att jag var oskyldig men när jag märkte att hela butiken liksom stannade upp och att alla vände sina ansikten mot mig, ja då kände jag hur jag ändå blev blossande röd i ansiktet. Hoppas verkligen inte jag ser så dömande ut de gånger jag vänder mig om när larmet går för någon annan, som några såg ut när de tittade på mig... Hua, vad pinsamt det faktiskt blev.

Tjejen som hjälpt mig i kassan nästan rusade fram och mötte mig och bad om ursäkt samtidigt som hon sa att hon visste vilket plagg hon missat. Innan jag gick sa hon att jag skulle få ett stämpelkort som plåster på såren och jag trodde då hon menade att jag skulle få en stämpel (som man får vid varje köp för över 300). Gissa om jag blev förvånad när hon stämplade kortet fullt med tio stämplar och sa "Så, nu får du 150 kronor rabatt nästa gång du handlar hos oss!" Det kallar jag kundvänligt! Och såhär i efterhand var det faktiskt värt att skämmas några sekunder :)

Nu ska kvällens kakbak - Leilas ljuvligt sega kolasnittar - in i frysen innan sängen väntar. Vi är lite trötta ikväll då en i vanliga fall gott sovande Vilma nattsuddade i nästan två timmar frampå morgonkvisten i morse. Får hoppas detta bara var en tillfällighet och inte en ny vana...

Kram o gonatt!