Pundigt

Intressant ord i en fyraårings vokabulär, för att då inte tala om i en tvåårings fast då heter det ”puntit”.

Efter två månaders födelsedagsfirande/fix, halsfluss, advent, jul, bihålor som varit totalt igenbommade, nyår och så dopet (som jag lovar återkomma till SNART) tog vi i dag en lugn familjeutflykt till Gällstad för flanerande i butiker med snygga kläder och inspirerande inredning. Vi är där rätt så ofta så Filip och Vilma är liksom vana. Vet vilka ställen som har leksaker att sysselsätta sig med, vilken butik som har de roliga klädställningarna där de leker att de är höbalar (!) – Filips idé, och lillasyster hänger såklart på. Och så själva Lager där de kör runt på den kuliga klädkundvagnen. De är så duktiga och glada och vi njuter av hur tacksamma de är att ha med.

Lika roligt som alltid var det och med hem följde – även det som alltid – ett antal påsar med fynd av olika slag. Tre små vita kronor i trä som ska få sin plats på dörren in till barnens nya lekrum. Några stjärnor i brun plåt som snart pryder sin plats – vi vet ännu inte vilken men de kommer göra det med glans, jag är sådär löjligt glad för dem! Och så blev det jeans till Erik, en lite vippig jeanskjol och en svart klänning till mig. Filip fick bruna smala manchesterbyxor och ett par jättebilliga Small Paul-långkalsonger – gulorange botten med en massa maskiner av alla de slag på. Dagens bästa köp tror jag för Filip blev så överlycklig när jag sprang in i dem.

Men vad är det som är pundigt då? Jo, en mycket kär vän, Lotta, övertygade för en tid sedan Erik om Winnerbäcks storhet. Han hade börjat lyssna innan men efter att ha fått hennes ”best of” lista är han helt fast. I farsdagspresent fick han konsertbiljetter och innan han gick på den lyssnades det så mycket härhemma att nu även jag börjar falla. Filips favorit är en av de nyare och på väg hem i dag skrålades det från alla håll i bilen till låten det är stört omöjligt att sitta helt still till och Filip sätter sedan en tid hela refrängen: ”Jag får liksom ingen ordning på mitt liv. Det kan va så förfärligt, det kan va så bra. Om nätterna har jag förskingrat så mycket förstånd. Det kanske var pundigt, det kanske var bra” Man kan inget annat säga än att det låter festligt från en fyraåring som inte har en aning om vad han sjunger och i dag klämde då även Vilma i här och där med ”fääligt och ba”. Och ”puntit” :)

Och ordning på mitt/vårt liv som trebarnsfamilj – jo det tycker jag nog faktiskt att vi har rätt så bra till och med! (Även fast jag just fick gå tillbaks och korrigera min felskrivning - fembarnsfamilj - som kanske någon av er hann läsa... ;)