Kalas för féer och prinsessor

Vilka dagar vi har haft! Jag verkligen ÄLSKAR långledigheter och den här fyradagars känns nästan som det dubbla med tanke på allt vi upplevt. Så fort vi har kommit åt har vi fixat och donat med vårt projekt. Barnen har lekt med kompisar, vi har myst och varit iväg på utflykt. I fredags var barnen hos farmor och farfar hela dagen och det tempo vi då hade höll nog snudd på världsklass. Ni vet när man är energifylld som en duracellkanin och inget i världen känns ouppnåeligt...

Och så avslutades ledigheten med en riktig kalasdag. Först ut var Filip som skulle på bandykalas. Kalaskillen gick sedan omlott med kalastjejen som skulle på bästa kompisens kalas för féer och prinsessor. Ni kan ju tänka… Vilma gick som vanligt ”all-in”. Den ljuvliga älvklänningen från H&M som hon fick i vattkoppspresent premiäranvändes. Naglarna skulle målas varannan gul, varannan rosa såsom klänningen såg ut. Klisterörhängen på. Armband – check. Och så glitterskorna. Sa jag att det skulle vara glitter i håret också? Kan just tänka hur de där två små har planerat och pratat om detta kalas på dagis för Vilmisen var otroligt laddad och visste precis hur allt skulle vara.

Fem minuter innan kalasstart gick så mamman förbi en spegel och upptäckte att hon hade linne på sig. Och ganska okammat hår. Ooops. Snabbfix och vi fick ta bilen några gator ner för att inte missa en sekund av detta härligt rosa och fluffiga kalas som hade alla ingredienser en liten älva kan önska. Lek och smarrig strösseltårta. Såpbubblor och skattjakt. Pyssel som simsalabim, blev en vacker festav och så en blinkande godisnapp på fingret när vi åkte hem. Med oss hem fick vi dessutom nästan den lilla kalasälvan och hennes lillasyster då de intog bilen när det var dags att ge sig av. Och Vilma och Olivia de fnissar och kramas och skrattar och bubblar så härligt tillsammans att hjärtat kniper. Kan känna den lycka det är att ha en riktig vän!

Hörde dessutom en underbar konversation dem emellan vid pysselbordet:
Vilma: Olivia, på kortet du fick av mig har jag klistrat en groda. Om du pussar den blir du en prins!
Olivia (vars vanligtvis jättestora bruna ögon blev gigantiska): Blir JAG en prins?
Vilma (med ett tonfall som om det var det mest naturliga i världen): Ja.
Olivia (slår nu ut med händerna i en dramatisk gest): Men JAG, jag vill ju vara en prinsessa.

Här någonstans bröt jag in och förklarade att inte Olivia skulle bli en prins men att det kanske skulle dyka upp en om hon pussade grodan.

Olivia (nu med mycket nöjd och aningen förvånad ton): Kommer det komma en RIKTIG prins då?


Här bröts pysslet av stundande skattjakt och det tackade jag inte nej till med tanke på den trassliga situation jag plötsligt befann mig i :)