Prioriteringar

Ibland kommer man till en punkt när saker hopar sig och man helt enkelt inte får ihop den. Tiden. Hur man än vrider och vänder och tänjer och bänder så räcker den inte till. Och ibland upplever man att man hinner allt man vill. Det är märkligt det där. Hur olika det kan se ut från en månad till en annan, och man inser efter en vår som denna hur små marginalerna är och hur snabbt man kommer efter till exempel när någon (undrar vem?!) är sjuk i fem veckor. Så kommer man ikapp allt det där som ställts åt sidan och då får resten av familjen besök av Herr Influensa. En efter en efter en efter en. Och så är man i det igen. I läget då man måste prioritera det allra viktigaste. Pyssla om de sjuka små och stora och däremellan fixa med allt det vanliga, praktiska, vardagliga som då med ens blir små tidstjuvar i en ganska späckad vardag.

Det var väl ungefär det som hände då det plötsligt en dag blev så tyst härinne. Och på något sätt blev det så skönt att bestämma sig för att sätta bloggen på paus ett slag då den annars är något jag kan gå och smålängta lite efter. Kände att det då var mycket lättare att trycka på pausknappen så behövde jag inte ödsla någon energi att tänka på den alls.

Smart just då men sen… sen när alla började bli friska igen, ja då hade det plötsligt nästan gått en månad och då blev det så ”smidigt” att skjuta på det en dag till. Och en till. Och en till. För det VAR ju så längesen och som andra bloggare säkert känner igen sig i så blir det på något fånigt sätt så mycket svårare och större att bara blogga snabbt då. Man måste ju inte alls förklara sig egentligen men eftersom jag aldrig varit i närheten av ett sådant uppehåll tidigare så blev det ju plötsligt en konstig lucka i vårt liv här kände jag.

Och faktiskt även en smula sorgligt då jag även har fått tid till att inse hur mycket jag aldrig hunnit få ner på pränt här det senaste året… Det är ju för vår skull jag gör detta och för att jag tycker det är så vansinnigt roligt. Min egen lilla grej. Och den har jag inte prioriterat. Det känns lite som att jag har slarvat med vår skatt. Inte vårdat den så ömt som jag önskar och jag har inte vetat hur jag ska hantera det. Om jag helt enkelt ska låta det senaste året vara lite glesare i minnen, eller om jag ska hitta ett sätt att ”minnas tillbaka” på. För det glesaste året har också varit ett av de allra roligaste och just därför är det ju så synd att det inte finns dokumenterat lite bättre här. Och kanske faktiskt också därför jag inte har hunnit det? Ja, det där man nog vrida och vända på i all evighet...

Nu får ni verkligen ta del av vad som kan dölja sig i en bloggares huvud! Att livet emellanåt inte räcker till gör att man får prioritera och fokusera på det allra viktigaste och det var det jag gjorde när jag inte var här. Ägnade hela mig åt stjärnorna i mitt liv. Lät inget annat gå före.

Oj, det här hade kunnat bli så mycket längre men jag stannar nu och kanske fortsätter jag en annan dag. Har länge haft mycket och har nu ännu mer tankar om stress och press och prioriteringar vi gör i dagens snabbt rullande samhälle… Spännande och lite skrämmande saker.

På tal om prioriteringar och små och stora stjärnor. Allt detta får nya favorittröjan från bästa butiken symbolisera i kväll. Att ha en femuddig stjärna på ryggen är som att bära med sig hela familjen - en udd för varje medlem. Och det gnistrar om den - hoppas att det ska göra det om oss också när vi nu börjar sticka ut våra ovanligt vinterbleka näsor utanför det som varit en sjukstuga många veckor denna vår...!