En stor dag i dag. Vilma kan nu inte bara cykla. Hon har lärt sig att starta färden och - mestadels - stanna den också :) Det är den där lilla detaljen som har saknats den sista tiden. Balansen har funnits där ett tag men det där med att få stopp på den lila faran har inte varit fullt så lätt. Men i dag, då var det som att det släppte och nöjdminen har suttit på i stort sett ända sedan bilden togs strax efter lunch!
Varifrån oskärpan kommer? Från den lilla cyklisten. Det går ju SÅ jädrans fort och jag ska erkänna att hjärtat sitter lite i halsgropen på mamman och nerverna en liten bit utanpå skinnet... särskilt när hon ska vända sig om för att säga något varpå hon vinglar något alldeles förskräckligt och man tänker "nu smäller det", varpå hon på något konstigt vänster lyckas parera upp igen och man hör ett bubblande gapskratt från tjejen bakom styret. Det är vår lilla stora Vilma det ♥
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar