fredag, augusti 31, 2007

Fredagsmys

Jag är svag för fina servetter. Enfärgade inhandlas alltid på Ikea medan mönstrade hittas lite varstans – allra helst på Åhléns. De är billiga och dessutom oftast riktigt snygga. Dessa har varit sommarfavoriten här hemma och övergår nu till att vara höstfavoriten. I härligt retromönster och med glada färger. Kan faktiskt förgylla vilken pytt-i-pannalunch som helst. Nu brukar vi förstås inte duka med servetter till vardagslunch. Då gör ju vi i vår familj, som ni kanske minns, av med stora mängder hushållspapper i stället :) Men idag, då regnet vräkte ner och himlen var grå och trist, då piffade vi till fredagsdukningen en smula.

I dag är jag förresten ledig. I dag och alla andra fredagar i höst. Känns otroligt lyxigt att få hämta hem Filip vid tresnåret varje torsdag för att veta att han sen har långhelg framför sig. Och som vi har myst i dag. Tassat tunt i morgonrock båda två till långt in på förmiddagen, ätit mannagrynsgröt och tänt ljus. Ute regnar det och termometern visar på dryga tio grader – sista augusti. Snarare skulle man kunna tro att det är en typisk oktoberdag när man tittar ut.

Och så har vi varvat lek med städning inför helgen. Det märks att Filip har börjat komma in i nya rutiner redan. Vid kvart i elva började det att gnuggas i ögonen och man ska inte bara tala om hur pömsig liten var när vi åt lunch en hel halvtimma senare än vad han nu har vant sig vid. Det var en mycket spak liten kille som somnade i sin säng för ett tag sedan – på mage med benen uppkrupna under sig och blöjbaken rakt upp i luften. Stod en lång stund och bara tittade på min lilla prins och njöt av förmånen att få dela en extra dag i veckan med honom.


Dagis har än så länge gått både och. Inskolningsveckan gick som den nog brukar för många. Skratt blandat med tårar i en salig blandning. Denna första riktiga vecka har varit lite tuffare, särskilt onsdagen som var riktigt ledsen. Stora förtvivlade tårar rann i en strid ström nerför hans kinder när vi lämnade honom på morgonen och bakom de egna ögonlocken brände det så förtvivlat innan man kom till bilen och lät dem rinna ut. Att lämna en så ledsen liten kille är det sämsta sätt man kan börja en dag på. När jag pratade med en av fröknarna en timme senare så hade första gråtattacken gått över rätt fort vilket i alla fall gav tröst och lite bättre samvete för stunden. Dock hade resten av dagen fortsatt i samma riktning som på morgonen fick vi höra när vi hämtade. De visste inte hur många gånger han hade hämtat sina skor, gått till dörren och ropat efter oss. Det är då man allvarligt börjar fundera på varför man egentligen gör så här. Men man har ju inget val. En bidragande orsak till att han varit så ledsen just denna dag trodde fröknarna var att tre nya barn skolades in samtidigt och upptog större delen av fröknarnas tid. Samtidigt var det bara Filips andra riktiga dag och det är vid den tiden det börjar gå upp för de små att det nog inte bara är en öppen förskola de är på någon gång ibland utan att de faktiskt lämnas där nästan varje dag. Och så fanns där ingen som riktigt hade tid för honom just den dagen... Bra att de var så ärliga att de erkände samtidigt som det kändes hemskt att höra. Däremot var gårdagen hans bästa dagisdag hittills så vi hoppas att det vänder nu.

Efter fikat ska vi gå och möta Erik på Ica. Filip har blivit lovad att få köra bil där – ni vet en sån där som sitter framför kundvagnen och som är så svårstyrd att man törnar emot det mesta. Det känns mycket lockande att köpa med en hink Vätterkräftor tills i morgon kväll…vi får se hur det blir med det. Mysa ska vi i alla fall. Hela helgen. Varför är det inte helg lite oftare egentligen? Det är alltid något visst såhär på fredagseftermiddagen när två långa lediga dagar ligger framför en. Hoppas ni alla får sköna - och härligt höstiga dagar!

Inga kommentarer: