Tjyvtjock

Jag mår riktigt ”tjyvtjockt” och har så gjort de senaste dagarna. Hmm. Precis ingången i vecka 37 så får lilla bebisen dock gärna växa till sig och vänta ett litet tag till innan den tittar ut. Men nu vete sjutton. Tjyvtjockheten, bestående av stundtals kraftigt illamående och yrsel har i eftermiddag övergått till en hel massa sammandragningar som faktiskt gör ont och en mage som i ett ändrar form från rund, till fyrkantig, till strutformad, till berg-och-dalbane-formad. Först försökte jag vifta bort det onda men till slut var jag tvungen att erkänna för Erik att det kom ganska tätt… Nu har det dock lugnat ner sig en aning så kanske var det bara en förvarning om vad som komma skall.

Det märkliga är att jag de senaste dagarna flera gånger har fått känslan av att känna igen vissa tecken som uppenbarade sig precis i slutet med Filip. Dock kan det ju vara så att skillnaden är stor den här gången och att de symtomen kommer sitta i några veckor tills det är dags. Nåväl, vi får se. Erik tror i alla fall att bebisen tittar ut inom två veckor. Själv vet jag inte vad jag ska tro men jag kan säga så mycket som att tvättmaskinen just nu för säkerhets skull går varm med söta kläder i ministorlek :)

Förresten känner jag mig lite duktig som bara jobbar i morgon också för att sedan vara hemma och vila torsdag och fredag innan slutspurten på jobbet nästa vecka. Oj, vad overkligt allt känns nu – och spännande – och förstås aningens läskigt…