Dan före dan…

Julen är här och även i år har lugnet sänkt sig så här kvällen före dopparedan. Det är något visst med just denna kväll. Allt andas förväntningar. Granen som står där och väntar på att golvet under den ska fyllas med klappar. Klapparna som väntar på att öppnas. Maten som står klar och väntar på att ätas upp. Ljusen som väntar på att tändas. Och så vi som väntar och längtar efter allt jag nyss nämnt. Jag var tvungen att kika tillbaka på hur denna kväll såg ut för ett år sedan (fast då var vi tydligen så tidigt ute att allt var klart TVÅ kvällar före jul ser jag). Då fanns ännu en förväntan hos oss alla. En typ som inte hade med julen att göra. Då tuggade vi på fingrarna av nervositet inför Christer Fuglesangs återkomst hit till jorden. Spännande var det och väl gick det.

I år förgylls vår jul som ni ju vet av att lilla, lilla, mysiga Vilma finns hos oss. Annars är allt sig likt förutom att granen har bytt plats. Granen ja. Årets variant är lite…vad ska jag kalla den? Annorlunda formad. Vi brukar alltid ha en kungsgran och dessa är ju inte så täta upptill. Den här är jättetät – på en sida. På baksidan saknas liksom alla övre grenverk. Dessa tänkte jag försöka dölja med kulor, ljus och glittertråd. Men det sket sig för det fanns ju inget att hänga i… Amningshjärnan verkar ha kommit för att stanna :) Nu är den kala sidan i stället gömd så gott det går i hörnet. Att hela stammen sedan är aningens sned det gör ju inget. I alla fall inte om man står på rätt sida och tittar på granen. Sa jag förresten att det är en knorr på toppen? Det är också lite annorlunda men ganska charmigt. Kanske vinner granen i ärlighetens namn inte några skönhetstävlingar men så hade Erik det inte heller helt lätt när den skulle väljas och familjens storebror hellre ville leka kurragömma mellan de gröna, barriga träden…

Nu höll det här på att bli ett graninlägg. Det var inte meningen så jag byter raskt ämne. Ni ska veta att jag har en rejäl bloggabstinens. Julälskaren personifierad som jag är så har jag haft huvudet fyllt av juliga inlägg den senaste tiden. Men just tiden är den som det rått brist på. Inte nog med att man ännu inte riktigt fått in de nya rutiner som det innebär att vara fyra. Tre av de fyra har dessutom haft snoriga näsor att snyta. Den äldste av dem klarar detta själv men de två små näsorna däremot behöver hjälp. Den minsta av dem till och med av en Näsfrida. För ja, tyvärr har även lillan blivit förkyld. Hur har vi ingen aning om för hon har inte varit i närheten av vare sig affärer eller knappt ens andra människor än vi, men bacillusker kan tydligen vara riktigt elaka om de vill.

Nu sitter vi i alla fall här. Hela familjen är julbadad. Huset doftar ljuvligt av skinka, apelsin och gran (doftar gör den i alla fall, så lite normal är den). Allt är sådär noggrant städat och fint på det vis det bara är till jul. Klapparna är inslagna. Rimmen är rimmade. Och granen står här så grön och grann, jag menar glittrande, i stugan. Och hos oss har vi i år dessutom en riktig liten julambassadör. Att säga att Filip älskar allt som har med julen att göra är ingen överdrift. Han ser tomtar överallt. Ögonen tindrar bara vi formar ordet julklapp med munnen. Han skalar clementiner på löpande band. Han vrålar ”GOD UUUL”, när vi frågar vad man ska säga till människor man möter nu och när han i kväll smakade sitt livs första julskinka, eller ”ul – inka” som han själv säger med paus mellan, då var han nästan i extas. Nu sover våra små. Lillan här nere i soffan hos oss, och snart väntar avsmakning av julgodiset framför teven. Nu är vi inga Bingolottospelare men jag hoppas ändå uppesittarkvällen bjuder på lite roliga rim och juliga sånger.

Stämningen finns här annars redan. Julen är här och lugnet sänker sig…