Hjärtevarmt

När det är kallt så in i Norden, då är det inte lite mysigt att smyga ner handen i fickan, klicka på en metallplutt och sen värma handen kring ett varmt hjärta. Det kan vi nu göra, då två exemplar av detta fiffigt, söta påhitt låg i en av Eriks jobbjulklappar och ni ska tro att jag inte var sen att lägga vantarna på ett.

I går var det förresten verkligen riktigt svinkallt. Det var stora städa-bort-granen-dagen och enda gången jag stack ut näsan var för att skaka mattor på trappen. En trapp som för övrigt nästan fick mig på fall då det blöta inte alls visade sig vara blött utan i stället glashalt.

I dag var det däremot en jättehärlig vinterdag. Ett tjockt täcke nysnö lockade ut oss i full åka-pulka-mundering innan plusgraderna blev för många, och vi njöt i det täta snöfallet. Pulkaäventyret blev dock kortvarigt. Filip tyckte otippat nog inte att själva åkandet var så kul utan han envisades i stället med att dra pulkan, både upp och nerför backen så vi vände snart hem för snölykte- och tunnelbygge. Och oj, vad kul det är att få bli barn på nytt. Det var evigheter sen jag rullade snölyktebollar, för att inte tala om hur länge sen det var jag ålade mig genom en snötunnel. Erik var lite taskig som lurade ner mig i den för den var inte direkt rymlig vilket ledde till att jag fastnade med baken och fick en smula panik. Annars var det en riktigt mysig uteförmiddag konstaterade vi en stund senare där vi satt vid middagsbordet i randiga långkalsonger med snörvliga näsor och mössrufsigt hår.

Här slutar hastigt och lustigt berättelsen om vår söndag. Lillan skriker efter mat och jag sätter punkt för i dag. Punkt.