Den elaka bacillattacken

Inte har väl någon bestämt att temaveckor måste innebära ett inlägg varje dag, samma vecka? Nej, det tycker jag verkar trist. Mycket trevligare att dra ut lite på det och plötsligt överraskas av ett nytt temainlägg i förrförrförra veckans tema ;) Skämt åsido. Jag kan nog inte låta bli att någon dag bubbla om de tre Filipfavoritböcker som återstår men den här veckan blev det då inte.

Fy bubblan. I dag är det två veckor sedan Filip fick sin höga feber och vi är fortfarande sjuka… Han var ju rejält sjuk en vecka och sen har han snorat och hostat på även den senaste veckan. Jag var lite dassig en dag förra helgen men den bacillen lyckades jag skrämma bort snabbt. Trodde jag. I tisdags kväll kom den tillbaka med buller och bång och så fick även jag mig en omgång. En dag senare började Eriks hals att klia och kropp att ömma. Och i går var det lillans tur. Med feber, rinnande ögon och en röd, trumpetande liten näsa ser hon så eländig ut att hjärtat värker. Men hon är lika glad för det – nästan. För visst är det tufft när man inte riktigt kan svälja maten… Sa jag förresten att Filip kräktes i fredags? Jojomensan. Tre rejäla gånger. Alla i bilen. Innanför overall/jacka/fleecejacka. Då tänkte vi först ett stort ”Åhh, neeej. Inte kräksjuka också”. Ganska snabbt insåg vi dock att kräkningarna kom i samband med hans rossliga hosta och mycket riktigt har vi klarat oss. Än så länge. *Hör ni hur hårt jag knackar på skrivbordet nu?*

Så nu skulle jag vilja anhålla om några veckors friskhet. Det skulle vara riktigt skönt att få hämta krafter, allra helst ute i vårsolen. Filip har dessutom slutat att äta. Han har aldrig i hela sitt liv krånglat med maten så det kanske inte är mer än rätt åt oss att det kommer, men helst inte just nu… han behöver ju alla krafter han kan få. Någon som har något tips när inte ens glass och saft funkar? "Ilip inte tycka om glass", säger han med bestämd ton och en blick som vi inte riktigt vet om den är busig eller uppriktig.

Egentligen ska vi inte klaga. Vi var faktiskt förskonade hela hösten och förr eller senare får man nog sin beskärda dos dagisbacillusker. Och de är inte nådiga. Det vet vi nu.