SM-GUUULD!!!

Shit pommfritt. Hjärtat slår i hundranitti, eller slår det inte alls? Jag mår illa. Erik mår ännu mer illa. Men vi är inte sjuka, inte i annat än hockeyfeber och det är en ganska härlig åkomma. I alla fall i stunder som dessa när laget i våra hjärtan precis har vunnit SM-guld efter en hemsk match med en stunds förlängning som extra krydda på moset. I slutet av tredje perioden var jag så nervös att jag vek tvätt - med ett öga på teven. Sen diskade jag - med täta turer in till teven. Sen tittade jag till våra små sovande pyren - med ett öra nere hos teven. När segermålet äntligen kom såg jag det halvt bakom en kudde och knappt hann jag fatta det förrän Erik vrålande svängde runt hela mig i luften.

Utanför fönstret smäller någon smällare. På teven lyfter de guldhjälmsprydda pojkarna precis bucklan upp i luften. Och jag tror jag anar en glädjetår i Eriks ögonvrå där han sitter en decimeter från teven med sin kära HV-halsduk runt halsen.

”HV grön är dom bästa”, som vår lille skrutt sjöng tidigare i kväll (HV blå ska det vara men han busar med pappa, vilken humor va :) På söndag är det firande på stan. Alla kommer vara där och vår hockeyfrälsta stad kommer KOKA hela helgen. Ojojoj, vilken lycka!