Det som inte fick hända skedde till sist ändå. En av mina bästa gamla vänner har förlorat sin själsfrände. Två små pojkar har mist sin älskade pappa. Efter snart ett år av sjukdom och tvära kast mellan hopp och förtvivlan förlorade han till slut kampen. 34 år gammal. Massor av år till borde han fått leva och finnas med sin familj. Ibland är livet orättvist och mer orättvist än så här kan det inte bli. Så hemskt sorgligt att orden inte räcker till…
Våra tankar är hos V, A och V. Hela tiden, i nästan allt vi gör, drar man parallellen till att så borde de också fått ha det. Nu sitter i stället F däruppe och blickar ner på dem. Och på kvällen, när stjärnorna blinkar – då är han en av dem som vinkar.
Vissa tider blir livet mer påtagligt än annars. De senaste dagarna har varit så. Var rädda om er därute – och var rädda om varandra.
söndag, maj 18, 2008
Ännu en ängel…
5 kommentarer:
Så tragiskt! *kramar om* massor.
Åh nej... sånt får ju bara inte hända, fastän det gör det varje dag... oändligt, oändligt sorgligt. Den största mardrömmen. En stor kram Anna!
Hjälp, tårarna trillar och jag har ingen aning om vem det gäller...
Har varit med om en del själv och det finns verkligen ingen rättvisa ibland.
Fruktansvärt tragiskt och jävligt orättvist, jag skickar lite strykekramar åt dig och din vän
Annelie
Jag blev så chockad och ledsen när du berättade detta för mig, tror det tog ett tag innan det faktiskt sjönk in. Har tänkt mycket på hur orättvist livet är ibland och jag har tänkt mycket på V och barnen. jag kan inte ens föreställa mig hur det känns, de tvingas gå igenom något som ingenborde behöva göra.
Många kramar
Nej va hemskt :-( Beklagar verkligen! /kram Anna & Emilia
Skicka en kommentar