Vilmas visa

Tänk, vilket sammanträffande att båda våra barn blir lugna och somnar till samma röst. Låtarna är båda Carolas och de somnar lika gott oavsett om det är hon eller jag som sjunger. Troligtvis hör de kanske inte skillnad ;)

Detta var ett stort skämt som jag hoppas inte någon missförstod. Att de somnar till min röst är väl helt naturligt även fast jag sjunger hellre än bra! Men struntsamma, för musik är ju så mysigt och att först sjunga för och sedan med sina små är verkligen roligt. Nu menar jag förstås inte att Filip somnar till Carola längre. Inte heller tycker han för tillfället om den låt han älskade som liten. Nej, nu ska det vara låtar med fart i tycker han. Ju dansvänligare desto bättre. Hursom var det jullåten Himlen i min famn som var Filips och min låt under hans bebistid och jag får alltid gåshud då jag hör den och påminns om en nyfödd liten Filip… Som nu är så stor att han sjunger och skrålar för full hals själv och han är faktiskt riktigt tonsäker! Undrar varifrån det arvet kommer? Har man riktig tur drar han av ett helt potpurri med alltifrån Krokodilen i bilen, till Lille Katt, till Hästen Plopp innan han slutligen klämmer i med Ketchup kan prutta som för övrigt är favoriten just nu och också den låt jag har på huvudet hela dagarna och stup i kvarten kommer på mig själv med att gå och nynna på.

Vilma fick en skiva i doppresent av sina faddrar - Sov på min arm. En mysig skiva full av visor för barn, de flesta sovvänliga. Första gången vi lyssnade på den så somnade hon i min famn till en särskild och mycket gullig visa och den har kommit att bli min och lillans favorit. Är hon inte trött när vi lyssnar så brukar hon också sjunga med på sitt sätt med mjuka läten och förnöjd min. Det är så mysigt och jag kan riktigt längta efter den stunden varje dag.

Så här går den, Vilmas sång:

Vi har en tulta med ögon blå
Med silkeshår och med öron små
Och mitt i mitten
Den lilla tippen
Så stor som så

Så mjuk som sammet är hennes kind
Och hon är gullig och tjock och trind
Med pyttehänder
Och två små tänder
I munnen sin

Och hon kan bita i sina tår
Och hon kan snurra så fort det går
Och hon kan äta
Sen får du mäta
Hur högt hon når

Och Tultan rufsar i pappas hår
Och ler och vinkar åt den som går
Och bakar kaka
Och vi får smaka
På allt hon får

I baljan plaskar hon, må du tro
Sen vill hon sova i lugn och ro
Som gräddtårtsbiten
Är tultaliten
Vad hon är go!

(Text: H Matthison-Hansen – Margarethe Munthe, Svensk text: Ingela Forsman)

Här kan du lyssna på ett smakprov.

För några timmar sedan somnade hon till den något knackiga ”mammaversionen” och snarkar nu gott i sin säng. Snart vaknar hon och vill ha mat och sedan sova vidare bredvid oss så nu är det bäst jag publicerar snabbt som sjutton innan jag tassar in till sängen. Natti natti!