Inte ett moln…

…så långt ögat kan nå. Bara en massa svenska flaggor som vajade i den knallblå himlen. Eller nej förresten, inte vajade de. Alldeles vindstilla var det i fredags då vi packade badväskan för en utflykt till Gränna tillsammans med mormor och morfar. Efter en titt på stadens vackra kyrka som lyste kritvit mot den blå skyn blev det en snabb tur på den snubbelframkallande kullerstensgatan med dess många mysiga små affärer i gammal charm. Sen skyndade vi med en strut polkagriskarameller och en liten påse chokladkola i fickan ner mot Vättern där glada och svettiga nationaldagsfirare trängdes vid stranden och inte undra på det. Till och med denna i vanliga fall svinkalla sjö var badvarm. En först tveksam och badkrukig Filip drog snart av plagg efter plagg för att till slut testa vattenrutschkanan som en nakenfis. Pizzalunch vid pirkrogen med utsikt över alla solbadande gav en känsla av sydeuropa ända tills Magnus Ugglas välkända stämma plötsligt flödade ur högtalarna aningen för högt och Filip genast började digga med huvudet i takt till Hotta Brudar :)

När våra små somnat för kvällen packade vi bilen och fixade nästkommande dags lunchmatsäck. I går morse styrde vi sedan kosan mot Göteborg och en heldag på Liseberg tillsammans med allra käraste vännerna och deras små – Filips bästa kompisar. Det var faktiskt på gränsen till varmt men annars var det en sådan superdag som vi nog alla kommer spara i våra minnen för alltid. Lyckan som lyste i våra små pojkars ögon går inte att beskriva och även fast några av dem, Filip absolut medräknad, några gånger var nära att fega ur på vissa åkturer så lyckades vi övertala dem och snart blev de modigare och modigare. Helt otroligt vilka grejer de får åka bara de nått längdgränsen på 90 centimeter. Flumeride till exempel, men det kändes väl modigt. Cirkusexpressen, en liten berg och dalbana blev i stället det som nästan fick Filips läpp att darra en aning. När vi svischade förbi starten och skulle åka det andra varvet pep han med gråten i halsen, ”Inte gasa mer, det räcker så”, varpå han tryckte sig mot sin gapflabbande mamma lite extra hårt. Gud, så roligt det var, och så galen man måste se ut när man susar förbi alla köande med håret rakt upp och läpparna fastklistrade i tandköttet ända uppe vid öronen. Liseberg för en två och ett halvtåring kan verkligen rekommenderas och jag tror föräldrarna har minst lika kul som de små. Kul hade vi också när vi tittade på bilderna från i går. Jag bjuder på den roligaste av dem alla. Det är Erik som sitter i mitten på barnens variant av "Uppskjutet". Gissa om jag skrattade så jag nästan kissade på mig...!

I dag avslutar vi vår superhelg med en tur till en närliggande sjö där farmor och farfar fått låna sina grannars stuga en vecka. Vi var där en kväll tidigare i veckan och rodde ut med deras lilla båt. Erik fick rädda mig och Filip då jag hade trasslat in oss i vassen så i dag får pappa sitta vid årorna. Tråkigt nog såg vi en äcklig vattensnok svansa förbi vid strandkanten precis innan jag skulle hoppa i så i dag blir det inget bad för mig. Jag får springa några gånger genom vattenspridaren i stället för se en vattensnok vill jag inte möta öga mot öga. Visserligen är han nog lika rädd för mig som jag för honom men bara tanken att stöta på en får mig nästan att svimma.

Vädret vi har nu är nästan för bra för att vara sant och det gäller att suga ur så mycket man kan ur det för man vet aldrig när sommaren gör come back om den nu försvinner i veckan. Hoppas ni alla får en härlig söndag, oavsett om den tillbringas i gassande solljus eller svalkande skugga!