Skruvad midsommardag, sjuk Vilma och 13-årsjubileum

På grund av datorbyte kommer här ett bildlöst inlägg. Ni får helt enkelt försöka tänka er Vilma i blommig klänning, en envis Filip i sina älskade bruna regnkläder med apor på trots en gassande sol under midsommardansen, röda blanka jordgubbar, fotbollsspelande pappor och pojkar, pladdrande mammor och bebisar och paraplyer som aldrig behövde fällas upp. Helt otroligt! Inte en droppe lyckades pricka oss i fredags vilket känns som lite av en sensation. Bildlösheten är dock inte anledningen till den långa frånvaron här. Nej, veckan har varit späckad med massa trevligheter men också viss trötthet… Vilma, som i nästan hela sitt liv sovit gott och endast vaknat för några matslurkar på natten har plötsligt börjat nattsudda ordentligt. Jag törs inte skriva mer om det just nu för då inbillar jag mig att kommande natt blir än värre...

Midsommaraftonen firades tillsammans med goda vänner här i närheten. Först dans kring midsommarstången vilket både Filip och jämngamle kompisen Jonah ställde sig ytterst tveksamma till. Med rynkade pannor och skeptiska miner (som på fräna tonåringar) satt de i famnen på sina pappor och tog inte så mycket som ett danssteg. Lite roligt var det att de reagerade så lika. Vi vuxna fick däremot en ordentlig nostalgitripp och gick med liv och lust in för såväl Prästens lilla kråka som Tre små gummor med tillhörande specialdanssteg som ju satt där trots många års vila. Väl hemma hos vännerna möttes vi av ett vackert dukat midsommarbord som jag önskar jag kunde visat här på bild. Deras hem är ett sådant där som man alltid känner sig så välkommen i . Välkommen och hemma. Nu kan detta till viss del bero på att vi delar smaken i det mesta men de har då verkligen fått till det hemma hos sig. Och Sandra har förmågan att duka och piffa och fixa sådär så det nästan tar andan ur en. Kvällen firades ute på deras ombonade och mysiga altan. Grillat gott följdes av den mest gudomliga jordgubbssviss jag någonsin smakat…

I går var det ÄNTLIGEN dags för ett av de mest efterlängtade projekt vi någonsin haft! Både jag och Erik var på riktigt fixarhumör och det ruggiga vädret gjorde det lätt att komma i stämning. Jag kan avslöja så mycket som att vi ”gjort ett nytt rum” som dock fortfarande väntar på detaljer. Mycket skruvande, bärande och trixande var det men oj, så roligt. Återkommer om detta!

När vi till sist slet oss från fixandet vid midnatt och dödströtta stupade i säng dröjde det inte många minuter förrän konstiga bubblande ljud hördes från lillan. Stackars lilla Vilma kräktes sedan gång på gång och när klockan närmade sig halv två somnade vi med ett halvt öga – på plastad frotté med en blek och rädd liten tjej mellan oss. En liten skrutta som strax därpå snabbt rycktes upp av oss då bubblandet åter satte fart. Kräkandet har fortsatt några gånger i dag men de senaste timmarna har hon nu fått behålla maten och vi hoppas att det har vänt. Man blir så fruktansvärt orolig. Hon är ju så liten och har inte direkt några extra reserver att ta av. Blöjorna har varit nästan torra hela dagen och hon har bara orkat ligga i våra famnar. Lilla, lilla gumman. Mamma- och pappahjärtana värker och man önskar man kunde hjälpa henne att må bättre.

Mitt i denna magsjuka har vi också firat ett jubileum. Detta firades med en kladdig och sötsyrlig chokladhallontårta som verkligen var smaskig. Söt kladdkaka mötte syrliga hallon – nerblandade i smeten. Annorlunda och överraskande. Och jubiléet? Jo, tänka sig att det i dag på dagen är 13 år sedan jag träffade ”the love of my life”! Herrejösses. Man låter faktiskt rätt gammal när man ser siffran, men så var vi ju också ganska unga när vi träffades, Erik och jag, så då blir slutåldern i dag inte så farlig ändå *harkel* :) Vi var 19 då, hur gamla vi nu är får ni själva räkna ut!

Hoppas ni alla haft en skön midsommarhelg!