Varning: Kom inte hit!

Det känns som om ordet MAGSJUKA står stämplat med feta, röda, varnande bokstäver över hela vår ytterdörr. Eller åtminstone borde stå där. När Filip vaknade efter lunchvilan var han glad och pigg men detta förbyttes plötsligt till gnäll som efter bara någon minut följdes av kräkning nummer ett. Över min axel. Nu har två timmar gått, nionde kräkningen är precis avslutad och stackars lilla älsklingen sitter nu och sover i Eriks knä på toagolvet.

Och vi, vi bara väntar... Måtte vi få hålla oss friska. Annars kan det bli lite småtufft med två sjuka små också. Sa jag förresten att jag i samma stund som Filip började gnälla den där minuten innan första kräket kom, pussade honom på munnen? Tror ni jag befinner mig i någon slags riskzon då? :) Huanamej. Blir det åter tyst härinne så vet ni varför.