onsdag, oktober 29, 2008

Min önskan just nu…

Kanske räcker bilden egentligen till för att förklara rubriken? Det jag allra helst skulle vilja göra idag är att krypa upp i soffan med en kopp rykande te av favoritpåsvarianten och senaste numret av favorittidningen som damp ner i brevlådan för säkert två veckor sedan men som jag ännu inte hunnit öppna. Helst med okammat hår och nya bruna myslurvtofflorna från Ikea på fötterna :) De ser ut som björntassar och är obeskrivligt mysiga! Brukar köpa deras billiga tofflor då och då och när vi låg på Neo med Vilma tror jag så gott som alla mammor tassade runt i likadana!


Jag är så trött, så trött. För två veckor sedan höll jag på att bli förkyld men så blev Erik det i stället med dunder och brak och det är ju aldrig läge att båda blir sjuka samtidigt så jag tror faktiskt jag med ren tankevilja lyckades mota bort min. Det jag i stället fick var något långdraget envist som sitter i kroppen och gör den så trött och sliten så jag känner mig som urvriden disktrasa, fast gående. Huvudvärk varje morgon som botas med en Alvedon, ont i halsen på kvällarna och en kraxig röst som dyker upp framåt eftermiddagen för att sedan försvinna efter morgonkaffet. Sen kan jag inte säga att jag är sjuk för feber har jag inte. Men jag känner mig så pass slutkörd och trött att jag nog en dag som denna hade stannat hemma från jobbet om jag hade jobbat. Att ta ledigt en dag från mammarollen går ju dock inte men just nu skulle jag göra nästan vad som helst för en dags vila. Vila är ju som ni säkert vet något jag är dålig på. Inte ens i mitt höggravida tillstånd med Vilma var jag duktig på det, men nu skulle jag faktiskt inte säga emot alls om någon frågade…

Jag avskyr att beklaga mig och jag avskyr att inte vara på topp. Jag vill ju vara en rolig, påhittig mamma full med energi men just nu känner jag bara hur den energi som finns kvar sugs ur mig lite mer för varje dag som går. Dessutom är det ju hockeysäsong och förra veckan var det två hemmamatcher, vilket för mig innebär två lååånga dagar med läggning av båda barnen och direkt ingen egen kvällstid. Nu är det dock glesare med hockeyn och jag visste att denna och nästa vecka skulle vara helt fria från vardagskvällsmatcher. Tror ni inte då att det hände en akut grej på Eriks jobb som gör att de tvingas jobba hela kvällen i kväll… Jag har så mycket jag skulle vilja hinna men just nu hinner jag nästan inget eget och ni andra med barn förstår säkert hur jag menar när jag säger att de där timmarna på kvällen när de små har lagt sig är ovärderliga för att fixa lite och samla nya krafter till nästa dag? Normalt sett är det inga problem för mig att vara själv någon/några kvällar ibland men just nu känns resten av den här veckan som ett berg att bestiga. Skit också så tråkigt det är att känna så.

Det var skönt att få beklaga sig lite! Nu ska jag passa på att fixa lite här hemma innan lillan vaknar. Och sen ska jag försöka låtsa att jag är pigg resten av dagen :) Fick precis veta att vi får fikabesök av finaste grannarna i eftermiddag och dagen känns genast lite bättre!
Tilläggskommentar efter lunch: Dagen bytte köl i samma stund jag tog upp en strålande glad liten flicka som sovit som en stock i två timmar ute i sin vagn och därmed kommit ikapp lite från de senaste dagarnas knackiga sömn! Och ungefär samtidigt kom det dåliga samvetet... jag är ju ingen gnällis, så är det bara och plötsligt slog det mig att inlägget jag skrev i morse nästan blev lite gnälligt gentemot Erik... Men så var det absolut inte menat! Erik är den bäste. Han är en sann klippa som alltid fixar, trixar och flexar för att få till så mycket tid som det bara går med familjen. Han sliter som en tok på jobbet för att inte komma hem så sent och här hemma fixar han minst lika mycket som jag. Jämställt var det här även om han föredrar däckbyte framför strykning och jag tvärtom :) Nej, det knixiga på sistone och förklaringen till min trötthet har nog varit att det varit alltför mycket inplanerat i kalendern. Inte blir det mindre framöver med två små mycket speciella människors födelsedagar i sikte, men oj vilken skillnad det är när det bara är roliga saker man måste planera. Det här var min längsta tilläggskommentar någonsin, nästan ett eget inlägg ju ;)

2 kommentarer:

Anonym sa...

Usch, visst förstår väl jag hur jobbigt det är när man inte är på topp och när det kör ihop sig på hemmafronten och man får klara det mesta på egen hand.

Tycker det låter som du precis borde krypa upp i soffan istället för att fixa nu när Vilma sover!

Marsch pannkaka till soffhörnet min vän!

*Stor krya-på-dig-kram*

Ps. Nästa gång jag är i Jkpg ska jag givetvis försöka hinna med att åka en extra liten tur via er!

Anna sa...

Tack gulliga du för omtanken :) Kram!