Hemmadag

Inte helt oväntat blev det i dag en hemmadag för alla i familjen. Jag är för ovanlighetens skull den enda som är helt frisk. Vilma hade åter feber i går kväll men den är borta i dag. Erik och Filip är ganska dassiga båda två med feber och tjocka halsar. Det är faktiskt helt otroligt, vi får nog snart sanera hela huset för det här är sjätte (!) veckan på två månader som någon av oss är dålig. Hoppas innerligt att liten i magen inte ärver resten av familjens urkassa immunförsvar. Fast å andra sidan var vi friska nästan hela hösten så vi får väl vår dos komprimerad nu istället.

Och nu vilar alla, utom jag. Fast det jag just i denna stund gör är ändå den bästa vilan för mig. Att sitta ner i total tystnad med datorn framför mig och äntligen hinna plita ner några rader.

Nyss plockade vi fram lyxig lunch i form av smörgåstårta och kall, underbart god paj som omtänksamma mamma Sandra var här med i går kväll. Vilken lycka att ha så omtänksamma och fina vänner! Just denna vän fyllde 30 i helgen och i lördags kväll var det stor tjejfest hemma hos henne. Och SÅ roligt vi hade! Jag hade av hennes man fått äran att ansvara för dukningen eftersom hon själv inte skulle få veta så mycket om festen. Ett ärofyllt uppdrag som slutade i vårtema med ljust gröna dukar (lakan blev det till sist), massor av smala, låga vaser med vita tulpaner, pärlombundna gröna servetter samt en massa utströdda vita, glittrande stjärnor som såklart skulle symbolisera den stjärna till människa vi var där för att fira!

Maten som hennes mamma hade fixat var fantastiskt god och tårtan var himmelsk… Snacksbordet var inte av denna värld och detta höggs in på rejält samtidigt som vi nästan hela kvällen körde Guitar Hero (eller Rockband tror jag det var). Aldrig hade jag trott det skulle vara så kul! Blev alldeles fast och tyckte särskilt mycket om gitarren och basen. Trummorna fick mig att muttra högljutt då de och jag inte alls kom överens först. Min envishet visade sig från sin starkaste sida och jag hade nog suttit där än om jag inte till sist klarat låten som bråkade ;) Sången testade jag givetvis inte på. Så inte heller mamma Jenny som dock till skillnad från mig var kung på trummor. Sången skulle nog hon och jag helst köra i enrum, om ens det kom vi fram till… En jätterolig fest var det i alla fall och jag hoppas Filips och Vilmas musikintresse håller i sig lika starkt i framtiden så vi inom ett par år investerar i detta spel!

Förutom alla baciller som härjar befinner jag mig annars i ett lyckorus över att Erik nu är hemma igen och inte ska iväg på några inplanerade jobbresor framöver. De senaste två veckorna har varit ganska tuffa då jag förutom alla vardagsbestyr alltid drabbas av en extra energidos då jag är själv med båda barnen och vi därmed hittar på mer än vanligt. Lyckan var total då dörren öppnades lagom till maten i fredags kväll och en mycket efterlängtad pappa klev in genom dörren fullastad med presenter från huvudstaden. Huset var nystädat, kylskåpet fyllt till bredden och tacobuffén framdukad på bordet. Vi var alla laddade för en riktig myshelg. Och så vaknade Erikstackarn sjuk i lördags… Men han är ju ändå HEMMA och det är huvudsaken.

Till sist ett litet PS… Om jag törs för dig kära Snäckan ;) Och så VANN ju HV dessutom ganska oväntat semin mot Frölunda i lördags och är åter i SM-final - vilken överraskning! Visserligen slutar det nog inte som förra året med guld men en finalplats är ju hedersvärd! Nu hoppas jag bara det avgörs snabbt och smidigt på få matcher så hockeyn inte inkräktar på två av påskens heliga dagar som det annars infaller inte mindre än två matcher på *grrr*.