Någon med mig skämta aprilo?

Det började i morse med att jag med ganska god kraft stängde en garderobsdörr utan att först ta ut huvudet ur den. Garderoben alltså. Resulterade i ett pyttesår i pannan med tillhörande öm bula. Vilma tittade konstigt på mig med öppen mun då jag muttrade några väl valda ord sekunderna efter.

Sen gjorde jag något som faktiskt nu hänt två gånger inom loppet av några veckor och jag börjar allvarligt oroa mig för att min näsa växer. Jag är nog inte känd för att ha en särskilt utstickande näsa utan en ganska normal. Tror jag. Eller rättare sagt trodde jag fram tills nu i kväll då jag skulle böja mig och ta upp något från golvet i tvättsstugan och kraschade näsan rakt i bänkskivan på min väg ner. Okej att det händer en gång men två… Tur nu att båda barnen sov för den ramsan var både värre och längre och ögonen tårades för just näsan gör ju så jädrans ont. Nu är den lite röd och mycket öm. Tur jag inte bröt den.

Och så nu då jag damp ner på stolen framför datorn. Skulle böja mig ner efter ett papper och fick något vasst uppstucket i min redan ömma näsa. Ganska snabbt insåg jag att jag satt ihop med min behå. Min favoritbehå vars ena bygel visade sig ha letat sig upp genom tyget och på något sätt genom kraften när jag böjde mig framåt gjorde ett rejält stick uppåt. Aj, är bara förnamnet.

Tre ”Annor” på en och samma dag. Och jag lovar, det här är inget skämt dagen till trots. Det är min vardag :) Fast när jag tänker efter var det länge sedan jag råkade ut för något så kanske var det dags. Nu väntar jag bara på att stolen jag sitter på – som varit lite ostabil ett tag – ger vika under mig. Och jag som precis skulle tröstäta några digestivekex med jordnötssmör. Får nog förflytta mig en våning ner för det. Eller kanske överlåta dem till Erik när han om en stund kommer hem från hockeyn. Jag ska ju trots allt till mvc i morgon bitti och kanske inte bör spä på vikten onödigt nu i kväll…