Lyckopiller

Antingen föll man nog handlöst. Eller inte alls. Jag föll pladask första gången jag hörde Norges bidrag i årets Eurovision, och det var så sent som i fredags - hade helt lyckats missa det alla andra hört på radion senaste tiden. Det är inte ofta jag tycker en låt är SÅ bra SÅ snabbt men den här måste ju vara omöjlig att inte gilla? Eller är det mina gravidhormoner som gör mig en smula överdriven?!

Det enda man reagerar på är hans lite stötiga sång i verserna men vad gör väl det när han är grym i resten. Och fiolen. Och melodin. Allt i en charmig harmoni. Den sätter sig verkligen, alla andra bleknade i jämförelse och det är ju riktigt häftigt att så gott som alla länder tyckte han var bra. Från nord till syd, från öst till väst.

Ska nu se om jag kan få även Filip och Vilma att upptäcka den så EMD bleknar lite... de börjar bli aningens tjatiga nu ;)

Nu måste jag lyssna igen. Ett riktigt lyckopiller är vad den är!