Projekt målning: Påbörjat

Äntligen är det igång. Årets husprojekt som med all säkerhet kommer ändra hela vårt hus. Vi har velat, vi har åkt omkring i bilen och kikat på husfärger, vi har knackat dörr, vi har provmålat och – vi har bestämt oss! När man som vi vill ha bruten vit så inser man ganska snart att möjligheterna är nästintill oändliga… Vilket är lite jobbigt då vi, eller i alla fall jag, tillhör ett veligt släkte. MEN, vi hittade till sist den rätta (tror vi åtminstone). Som inte går åt grått, inte ser ljusgul ut och inte heller rosa. Den är crémefärgad rätt och slätt och efter en förmiddags målning av Erik och farfar så börjar man på vissa ställen ana slutresultatet. Sen är det såklart svårt innan det täcker helt men vad vi än så länge ser är precis det vi hoppades på.

Tanken är nu då att hela huset blir i samma färg, alltså även fönster och gavlar. Markiserna är beställda och kommer förhoppningsvis inom två veckor och de blev inte gråa som vi först var inne på. Grått är visserligen jättesnyggt till husfärgen vi valt men med den färgen på markiserna skulle ju hela helhetstanken som vi har gå om intet. Det känns så lockande att få ett yttre som matchar det inre. Så markiserna blir faktiskt efter värsta velandet någonsin mörkbruna. Känns lite läskigt att inte veta hur det kommer se ut. Gråa ser man ju väldigt ofta, liksom röda men just bruna har jag inte sett någon annanstans. Håller tummarna för att det blir bra och klart är i alla fall att det kommer bli mycket bättre än de ”Sibyllarandiga” som nu hänger här!

Nu ska jag mysa lite med Filip innan det är dags att fixa fika. Jag står för marktjänsten under projektets gång och det måste jag ju försöka sköta med bravur. De är väl värda det. Målarna.

Fortsättning följer...

Framsidan före - Erik sprang huset runt och snabbförevigade den gamla looken. Här även med en laddad målarfarfar på väg att hugga tag i penseln. Filip blev nästan lite blyg när farfar fått på sig målarkläder och då han till sist satte kepsen på huvudet kände jag en liten hand slinka in i min och ett litet rufsigt huvud luta sig mot mina ben. Tänk att en i vanliga fall så fullkomligt oblyg 3 1/2-åring plöstligt blir lite skraj för sin egen farfar!

Här sken solen på så starkt att jag nu ser att huset nästan ser vitt ut redan men skenet bedrar - kolla in nästa bild i stället...

Baksidan före - Här ser man åtminstone lite tydligare den gamla färgen och för den skarpsynte även en glimt av de randiga farorna till markiser. Det röda och något yviga trädet framför uterummet ska troligtvis bort eller åtminstone friseras hårt...