lördag, maj 23, 2009

Vecka 28 - Ajaj

Gravidstatus slutet vecka 27/början vecka 28 har inte varit något vidare. Att man aldrig lär sig att man inte ska yppa högt, eller helst ens tänka tanken att man varit ganska pigg ett tag… Men faktum är att jag under flera veckor känt mig mycket piggare än innan vilket jag såklart är tacksam för. Dock tog det hela en tvärvändning i måndags då sammandragningarna åter började dugga tätare, en del av dem lite onda. Trycket neråt är stundtals läskigt stort. Illamåendet kommer och går (fast inte så farligt) och halsbrännan likaså (och den kan man ju ändå ganska lätt råda bot på).

Och så börjar jag känna mig som en flodhäst. Magen var på mätningen förra veckan precis lika stor som med de andra i samma vecka men den KÄNNS verkligen större. Kristina barnmorska sa dock att den kan kännas så när den ju nu är uttänjd två gånger innan. I alla fall känner jag mig expanderad både här och där och snart tippar jag väl över när jag lutar mig för mycket framåt… När lilla Vilma står framför mig, nära inpå och vill upp så ser jag henne inte ens längre :)

Sista gnällpunkten för idag blir fogarna. Har inte förstått varför jag de senaste dagarna haft så svårt att få igång benen när jag reser mig upp. De liksom låser sig. Men i går insåg jag att det nog är fogarna som börjat spöka. Jag minns inte riktigt men jag kände det lite grann med Vilma, dock senare än såhär. Dock ska jag verkligen inte klaga. Det finns de som har det så mycket värre och vad beträffar just fogarna så vet jag hur vanligt det är att det på en del kommer jättetidigt.

Samtidigt blir det ju ens egen situation som man befinner sig i just nu som är så verklig och därmed stor. Hela känslan är för tillfället så lik den som var med Vilma i magen att jag faktiskt blir orolig när jag tänker på det. Sen behöver det ju inte alls ha någon koppling med hennes brådskande ankomst men det är svårt att inte tänka på det…

Funderade innan i dag på kontrasterna mellan att vänta första barnet och andra/tredje. Undrar om man nu med tredje, i snitt böjer sig och plockar/ torkar, bär, lyfter kanske femdubbelt så många gånger som med första? Ser man det så är det faktiskt inte konstigt att man känner av fler och mer symtom och då vet man ju också att de allra flesta inte föder för tidigt för det. Men som sagt, likheterna är så många…

3 kommentarer:

Lotta och Elliot sa...

Återigen. Inte för att måla fula gubbar på väggar, men borde du verkligen jobba? Och måla hus? :-)

Sköt om dig och magen vännen. Vi väntar och längtar...och tänker på er varje dag!

Kramar

Erica sa...

Visst är det som du säger, när jag väntade Amanda gjorde jag så mycket mer än jag någonsin fick för mig att göra när jag väntade Isabelle. Så sett är det ju inte konstigt att man känner av krämpor eller känner sig trött mest hela tiden.
Ta väl hand om dig och liten i magen!

Kram Erica

PS Det ska bli jättespännande att se hur huset blir, det blir säkert en promenad bortåt inom kort :) Jag tror det kommer bli supersnyggt!

Sandra sa...

Skickar en styrkekram såhär 3/4 delar in i din fantastiska graviditet. Längtar SÅ mycket efter att kika på det fantastiska livet där inne men inte ännu, så ta det extra försiktigt med dig själv finaste du! Hoppas att få klappa en fin, stor mage någon gång i juli, när vi drar oss nedåt :-) . Kraaam