Hejdå dagis – hej hej sommarlovet!

Lilleman har snart avverkat sin första sommarlovsvecka och är högst medveten om att detta är ett lov och en ledighet utöver det vanliga. Särskilt i hans fall i år när lovet verkligen kommer bli långt i och med bebisens ankomst.

Sista dagen på dagis var i allra högsta grad sista dagen på dagis. På det gamla dagiset. I våras damp nämligen ett omplaceringsbesked ner i brevlådan där det stod att Filip från och med höstterminen har fått plats på drömdagiset. Det vi fastnade för då vi gick runt och kikade för två år sen. Först blev vi överlyckliga. Sen byttes glädjen ganska snabbt till velighet, lite tvekan och även en gnutta dåligt samvete. Han har ju ändå gått på det gamla i två år och är det då rätt att ”rycka upp” honom från det välkända?! Beslutet var dock ganska enkelt till sist. Vi har vänner som har sin son där och som är supernöjda. Ja, vi har faktiskt inte hört någon som inte är nöjd. Och så handlar det ju om både Vilmas och bebisens HELA dagistid.

När vi så varit där en kväll förra veckan och fått rundvandring med Filips nya fröken var alla tvivel som bortblåsta. Hela stället andas trivsamhet. Stämningen verkar god hos personalen och hela deras verksamhet tilltalar oss massor. Filip fann sig väl tillrätta bland alla leksaker han kunde välja och vraka fritt bland och vinkar nu alltid åt nya dagiset när vi kör förbi. Och så går ju en av bästa kompisarna där redan vilket också känns riktigt bra i våra föräldrahjärtan. Även om de inte kommer hänga ihop alltid där så har de ju ändå varann när de vill. Tryggt för dem och tryggt för oss.

Tur i alla fall att det var Erik som lämnade och hämtade sista dagen för jag blir så blödig i sådana lägen och vi ville ju inte göra det här till en grej för Filip. Han gav sina fem stjärnor till fröknar varsina stjärnfat inslagna i cellofan med små pappstjärnor istuckna där han skrivit första bokstaven i deras namn. Och så ett kort där han tackade - för allt de lärt honom, för att de lekt med honom, för att de tagit väl hand om honom och tröstat honom när han varit ledsen. På framsidan av kortet hade han ritat en, som han själv uttryckte det, ”läskig spindel”. Med tolv ben. Och så lämnade vi en burk med barnsligt goda dumlekakor till alla fröknar på dagiset. Svårt det där med presenter men i det här läget ville vi verkligen visa vår tacksamhet. Vi har också båda fått tillfälle att prata med favoritfröknarna och förklara läget. Lite dumt känns det ju ändå att vi väljer bort dem för något annat. Något vi då uppenbarligen tror är bättre.

Nåväl, till hösten väntar alltså det stora ”Äventyret” på Filip! Men först ett lååångt, skönt sommarlov…