Veckans Filip x 2

Under bilfärden hem från stan en dag blev det plötsligt tyst en lång stund från baksätet. Sen sa Filip, helt från ingenstans:

- Mamma, jag har JÄTTEMYCKET kläder!
- *harkel*, jaa, du har ju en del. Varför har du så mycket kläder tror du?
- Därför att jag älskar att gå i affärer och handla kläder med min mamma!

Var detta månntro någon slags slug taktik för något som jag inte vet om än eller var det rätt och slätt en släng av mina ärvda gener som tydligare än vanligt visade sig?

Våra mörkbruna markiser kom ju häromdagen och jag måste passa på att skvallra om att vi är TOKNÖJDA! På väg hem från jobbet den dagen var jag bra nervös och snubblade i rasande fart ut från bilen mot baksidan där de båda sitter. Men jag hade inte behövt oroa mig, de sitter som en smäck – både från utsidan och kanske framförallt insidan där de nerfällda ger ett lugn åt hela vårt hus. Bild kommer när fönster och altandörr på baksidan är klara, de är än så länge fortfarande grå och förvillar lite.

När Filip och jag kom uppför trappan till övervåningen på kvällen stannade han utanför sitt rum, pekade mot den bruna markisen följt av bruna lurviga mattan och bruna lampan i fönstret och utbrast:

- Mamma titta vad snuggt, det maskar (matchar) ju!

Det är inte utan att mammahjärtat är lite stolt över sonens öga för färgkombinationer…! Tänk, två drag från mig som så tydligt visat sig från honom på en och samma vecka ;)