Kliiiiigt

J a g t r o r j a g b l i r TOKIG. På fullaste allvar. I går kväll när vi satt och tittade på en film började det plötsligt tokklia på magen. Trodde först det var en knäckebrödsmula som kommit innanför klänningen för det är något nytt jag lagt mig till med på sistone – att tappa smulor i urringningen! Helt klart är det något där som tillfälligt har ändrats i storlek för så brukar det aldrig bli annars men nu plockar jag smulor som halkat ner på magen nästan varje dag. Tyvärr var det dock ingen smula i går för kliandet tilltog och fanns plötsligt, som om man satt igång något genom att trycka på en knapp, överallt. På händerna, fingrarna, handflatorna, magen, ryggen, halsen, armarna… och jag fick alltför starka flashbacks. Precis samma sak hände dagarna innan Filip föddes. Graviditetsklåda de luxe. För er som inte haft det kan det bäst beskrivas som tusentals myggbett över hela kroppen som inte går att klia bort. Det kliar liksom UNDER huden, och man blir nästan galen på kuppen. Jag minns att jag efter att Filip var född beskrev just de sista dagarnas kliande som det värsta jag varit med om.

Som tur var hade jag tid hos barnmorskan i morse och har nu en ny tid i morgon bitti för gallsyreprov. Det är inte så vanligt men detta kan påverka levern och det vill de utesluta. Annars är det enda man kan göra att knapra klådstillande och vänta på att bebisen ska komma för då försvinner det lika snabbt som det kom. I skrivande stund kliar det faktiskt "bara" på händerna, ryggen och i öronen (!) men jag vet ju av erfarenhet att det blir värre framåt kvällen. Huanamej. Jag gillar egentligen inte att gnälla men de senaste dagarna har bloggen fått utstå mycket av den varan. Först förkylningsgnäll och nu detta. Förkylningen sitter förresten envist kvar med snor som aldrig verkar ta slut och en hosta som vi är förvånade inte skrämt ut vår lill* bebis ännu. Så som man tar i – det måste ju verkligen märkas därinne. Dock känner jag mig inte sjuk längre och det är huvudsaken.

Jag berättade för barnmorskan att det i lördags kväll ”hände” något i magen. Det kändes verkligen under någon timme som om bebisen tog sig en nivå ner och efter det har allt känts på ett nytt sätt. Barnmorskan konstaterade att den nog snarare tagit sig två nivåer ner och att den nu ligger extremt långt ner med huvudet. Detta förklarar också de blixtsmärtor jag kan känna både i magen och fogarna så fort den rör på huvudet.

Ojoj, nu är det spännande. Och nära!!! Ikväll kommer mina föräldrar hit på grillning. Ska bli mysigt, gott och säkert också bra att ha något att fixa med så klitankarna skingras lite...