onsdag, juli 29, 2009

Trött och tjyvis

Vilken konstig dag. Steg i morse upp och åkte med kurrande mage till mvc för provtagning. Gallsyra var ärendet då jag ju har fått det här hemska kliet som i natt nästan gjorde mig galen. Vaknade lite före halv fem och kunde sen inte sova mer då jag trodde jag skulle klia sönder.

Efter sticket fortsatte jag in till vår barnmorska och läkaren som idag var där. Han ville att man även skulle kolla bilirubinvärdet eftersom kliet spridit sig och nu finns i stort sett överallt. Även andra armen fick sig ett stick och sen skyndade jag in till Apoteket och hjälpen – klådstillande tabletter och kylbalsam. Väl hemma tog jag en tablett och en timme senare var det som om någon slog något hårt i huvudet på mig. Jag var egentligen på väg ut men fick snällt vända upp till sängen där jag sedan stensov i två timmar. När Erik väckte mig för lunch var jag helt borta. Utanför kroppen liksom. Ögonen var lika glansiga som på en med 40 graders feber och jag kunde inte fokusera blicken… Bokstavligen snubblade nerför trappan och – somnade sittandes vid matbordet! Har då aldrig hänt förut. En vuxen människa. Sen sov jag i två timmar till och nu är mina vanliga ögon tillbaka igen men dåsigheten sitter envist i liksom känslan av att hela kroppen är försvagad.

Inte så svårt att räkna ut att det var tabletterna som inte riktigt passade mig just nu. Inte heller tog de bort särskilt mycket kli, bara toppen av det. Sen ska man säkert ge det några dagar men jag kan omöjligt fortsätta äta dem då de ju satte mig fullständigt ur spel. Så vilat har jag sannerligen gjort idag men inte den sortens vila och kraftsamlande jag behöver. Just nu känns det som att jag ligger en del efter där jag befann mig innan.

Till på köpet har jag idag ordentlig tjyviskänsla. Illamående och riktig molvärk. Sammandragningarna har ökat under dagen, både i mängd och i styrka så ena stunden tror jag det är på gång. Andra stunden kan det vara veckor kvar. Jag känner dock verkligen att bebisen nu ligger långt ner för så fort jag ställer mig upp känns det som att den ska komma ut.

Skittabletter. De tog verkligen min gnista som brunnit så starkt nu i flera veckor och jag känner mig plötsligt liten, matt och utom all ork. Kroppen är som en seg deg. Håller mina tummar hårt för att gnistan återkommer i samma stund det sista av tabletten lämnar kroppen.

3 kommentarer:

Sandra sa...

Åh vännen... vilken fruktansvärd dag. Hoppas, hoppas att du mår som vanligt redan imorgon. Skickar alla stora styrkekramar jag har och tackar dessutom för ditt superfina mail, det värmde och gjorde min dag. Vi hinner nog inte ner innan er bebis kommer men planerar att åka ner i september/oktober någon gång, då kanske man till och med har turen att kika på underverket... Stor kram och gud så spännande det är nu dessutom, kan ju bli bebis närsomhelst!

Erica sa...

Skickar kramar i massor och hoppas att segheten försvinner från kroppen tillsammans med tabletten.

Träffade resten av din fina familj i affären idag. Vilma är ju stora tjejen nu! Hon har vuxit ordentligt sedan jag såg henne sist och Filip är lika fin som vanligt. Goa ungar!

Anonym sa...

Skickar en kram från Hälsingland. Tänker på dig.
Kram Pernilla