Värsta natten…

…hoppas jag innerligt vänder till bästa dagen. Eller det kanske är att ta i och önska för mycket men åtminstone en bättre dag vore skönt. Gravidläget är ganska så lugnt. Lite upp och ner men i det stora hela mår jag faktiskt jättebra med tanke på veckan jag befinner mig i. I går eftermiddag flög dock plötsligt ett riktigt taskigt halsont med tillhörande hosta på mig. Hosta som gör sådär ont att man försöker undvika hostningarna vilket ju inte funkar i längden. Så min hals är helt sönderskavd i dag… Sen kom snuvan och som bihang till denna plötsliga förkylning mådde jag tokilla i går kväll och i natt. Detta i sällskap med den jäkligaste halsbränna jag någonsin upplevt. Min trogna följeslagare Gaviscon har hittills alltid hjälpt men den märktes inte i natt… Så där har jag uppbullad med fyra kuddar bakom mig halvsovit på rygg fast jag egentligen inte kan ligga på rygg då jag numera får andnöd i den positionen. Stackars bebisen har levt rövare i magen hela natten och illamåendet har då blivit än värre. Kändes för några timmar som att vara nygravid igen med det där riktiga kräkillamåendet…

I dag är jag så trött, så trött men viljan att snabbt som ögat bli frisk igen är stark och jag kan vara envis som få så jag tror stenhårt på att snart vara pigg igen. Enda farhågan vi nu har är att något sätter i gång. Det vore verkligen inte lyckat nu med tanke på att jag helt och hållet saknar krafter.

Faktiskt känns det dock redan lite bättre nu när jag fått gnälla av mig här! Skrivandets kraft är ibland större än man tror och kanske hjälper lika bra som en Alvedon i det här läget :)