Tillbaka från dimman – igen

Tänkte först lägga in bilder på Filip och Vilma i babyskyddet på väg hem från sjukhuset, men kom ganska snabbt på att det nog inte skulle varit någon som gått på det ”luret” eftersom vinteroverall där är mundering på de båda!

För nej – ingen bebis i sikte ännu. Och anledningen till att jag inte berättade om det redan i går var att jag åter låg däckad av ett vitt litet piller… Så nu vet jag med säkerhet att jag inte tål den typen av tabletter så bra.

En sammanfattning av dagen i går är att vi fick träffa en jättebra läkare som hade en väl genomtänkt plan för oss när vi kom in. Hon skulle undersöka och såklart hoppas på att något hade börjat hända. Annars skulle hon ”reta” livmodertappen och på så vis försöka trigga igång det hela och sen skulle jag få med mig några nya tabletter hem att ta mot kliandet. Samma som sist men med tillägget ”comp” på slutet. En stor skillnad skulle vara att dessa innehåller koffein och därmed bör vara uppiggande istället för uttröttande. Dock misstänkte hon att risken fanns att jag skulle bli trött även av dessa och det blev jag ju även om reaktionen den här gången kom först efter två timmar istället för en. Sen låg jag dåsig och utmattad i hängmattan. Återigen blank i ögonen, med snabbt tickande hjärta och totalt avslagen kropp. OCH kli. Så då är de ju inte värda fler försök då de inte ens hjälper mot det de är tänkta för.

Hursom. Läkaren undersökte och stötte genast på ett huvud! Som jag misstänkte så ligger bebisen mycket riktigt väldigt, väldigt långt ner. Dessvärre så pass långt ner att hon inte hittade/fick tag i någon livmodertapp att ”reta” då denna låg snett bakom bebisens huvud. Så hennes igångsättningsförsök misslyckades och förutom tabletterna vi fick med oss har vi nu också en lapp liggandes på köksbänken där det står ”måndag 10/8 kl.10.30”. Detta känns otroligt overkligt ska ni veta för det är vår tid för igångsättning. Nu på måndag. Två dagar innan beräknad dag.

Vad som känns otroligt skönt i det hela är att vi inte en gång behövt vare sig tjata eller stå på oss. Vi har inte bett om igångsättning eftersom man ju vet riskerna med det. Utdragen förlossning och större risk för avslut med sugklocka eller snitt. Samtidigt börjar alternativet bli att jag snart på fullaste allvar går och blir galen, något som både läkarna och barnmorskorna vi träffat verkar ha förståelse för. Det är så skönt att bli förstådd och tagen på allvar. Jag har ju ursäktat mig för att jag känner mig så gnällig men det mottagande jag då har fått har enbart varit snällt och fullt av förståelse vilket verkligen värmer.

Enda haken är nu att det egentligen var fullt på måndag så tiden vi har fått är en extratid, dvs. är det för fullbelagt blir vi flyttade till tisdag. Mina ögon försöker nu därför att läsa ”tisdag 11/8” på den där lappen i stället. Hur det än blir så vet vi nu dock att det väldigt, väldigt snart blir bebis och vi längtar SÅ!

Ännu ett bildlöst inlägg blev det här. Får se om jag kanske kan bjuda på lite badbilder från dagens strandbesök lite senare. Min duktiga och fixiga Erik håller nu som bäst på att packa lunch-, och fikaväskan och insmörjning av två små står på min lott.

Ut och njut i solen nu, hoppas ni får en strålande varm augustilördag!