Julefriden sänker sig…

Förväntan hänger i luften. Hänger i luften tillsammans med ljuvligt juliga dofter som var och en försöker överglänsa den andra. De vita hyacinterna, julskinkan, de såptorkade golven, apelsinerna med kryddnejlikor instuckna varav en säkert doftar lite extra då Filip stack in i en faslig fart och med extrem precision att sätta så tätt så tätt så tätt det bara gick. Alla är de underbara och jag vet inte vilken av dofterna som vinner, särskilt inte i år då min näsa är så täppt att jag kallar mig själv ”Adda” och en försäljare i telefon tidigare idag bad att få prata med ANNA när jag precis hade svarat med mitt namn. Kul.

December har varit bloggfattig men rik på så mycket annat. Det är dock synd att den där tiden jag nuförtiden brukar nämna allt oftare inte riktigt räcker, för är det någon månad som är extra rolig att tokblogga i så är det ju just december. Tänk att bara få vräka ur sig alla klapptips, pyssel, smaskiga recept och julefina klädtips man går runt och bär på. 2029 kanske blir mitt decemberbloggår för innan dess kommer jag nog inte hinna som det känns just nu ;)

Förutom att mysa i rekordmängd har vi denna månad hunnit med att köpa klappar, fira lite till födelsedagar, julpyssla, julbaka, lussa, fixa granen som nu sen några dagar står så grön och kungligt grann i stugan för ja, en gång kungsgran alltid kungsgran känns det som. De tjocka och mjuka barren i kombination med den maffiga formen (vilken i år visserligen är ovanligt smal för att vara en gran hos oss. Den står mitt i springa-runt-bordet-stråket så kanske var det bäst så) blir så inbjudande och hemtrevlig.

Och så har vi varit hos doktorn med Alvin. Igen och igen och igen. Vikten pekade plötsligt neråt igen häromveckan och vi fick då åka till sjukhuset och röntga hans lilla mage. Många turer har det blivit den senaste tiden och tror ni inte att ett urinprov förra veckan visade på urinvägsinfektion igen… Så nu äter vår lilleman penicillin ännu en gång. Och ännu en gång visade prov nummer två att det inte var något så doktorn är mer än förbryllad över detta lilla mysterium till bebis. Men nu får han äta klart den här kuren för säkerhets skull. Otroligt skönt var det dock att röntgen inte visade på något annat än en helt normal och fin liten mage vilket fick klumpen i vår att försvinna på ett kick. Förstoppning är fortfarande den troliga orsaken till allt stök med vikten och vi fortsätter kämpa på med att försöka få ordning på det vilket också verkar börja ge resultat. Han har nu ökat fint i vikt de sista två veckorna och även lyckats bajsa på eget bevåg för första gången på över två månader! Det var den mest välkomna bajsblöja jag bytt i mitt liv som mamma kan jag lova.

Och mamman, hon har ju i ärlighetens namn inte varit riktigt piggelin sedan halsflusseländet i början av november och den tappade rösten förra veckan ersattes ett par dagar senare av totalt igenbommade bihålor… Jäkla skit är det rent ut sagt att jag åkte på det i våras för sedan dess blir det alltid nästäppa de luxe. MEN, medicinskåpet är nu laddat med både nässpray och Alvedon i mängd och jag hoppas kunna uttala mitt riktiga namn igen redan i morgon, på självaste julafton :)

Jag älskar just den här kvällen. Städfreak och ordningsmänniska som jag är njuter jag till fullo av allt glänsade rent, prydligt pyntade och gott doftande. Det här är den allra bästa och mest rogivande tiden på hela året och nu ska vi bara njuta. Att allt därutanför fönstret är vitt, vitt, vitt och vackert gör den här julen än mer julig och att i år få fira den med tre små stjärnor gör mig så galet lycklig!