Sneak peek

”Tonte sessen, takkas tonte” (tomten ledsen, stackars tomten), suckar Vilma med en bekymrad rynka mellan ögonen när hon ser denna eländiga lilla tomtenisse. För eländig är just vad han kan se ut när han är ledsen och ni ska veta att mitt mammahjärta inte klarar denna min många sekunder innan liten räddas och blir tröstad.

Ja, och jag antar att ni förstår vad ni just tjuvkikat på. Julkortsfotograferingen 2009, MEN – bilden ljuger ser ni. För i år är året då perfektionisten Anna bestämt sig för att låta det bli som det blir helt enkelt. Vi vet ju, visa av erfarenhet, att är det något projekt som alltid blir pannkaka här så är det just julkortsfotograferingen och detta hur mycket vi än anstränger oss (eller kanske just därför...?!). Jag förstår det inte men det är som om något flyger i alla närvarande och annars ganska så lugna personligheter så i år sänkte vi ribban och faktum är att vi haft den i särklass roligaste fotograferingen även om jag måste erkänna att jag till en början hörde mig själv med onödigt hög röst styra och ställa och helt otroligt knäppt och klämkäckt föreslå ”Jag vet, vi leker dagisfotografering och så är jag Cajsa" (fotografen där hette så och hon gjorde ett skarpt intryck på Filip som ofta pratar om henne). Detta var det dock ingen som hörde för vid det laget hade rekvisitan – det vita lakanet – rasat ner, Alvin hade vält och Vilma bestämt uttryckt sin våga-vägra-luva-åsikt. Åtminstone luvan som var lagom. Den som var för liten kunde hon tänka sig men den var ju så tajt att hennes ögon trycktes ner så pass att hon knappt såg något. Däremot var sjaletten hon brukar ha när hon är doktor Filips assistent, syster Vilma, helt okej så den körde vi på.

Att få med alla tre på samma bild insåg vi redan i somras när vi på skoj nämnde julkorten, skulle vara oss övermäktigt så vi gav det bara två klick med kameran. Ett enda rött tumult är vad som syns på de två, varav ett även innefattar Eriks ena arm som ska rädda upp en ännu en gång vältande liten nisse. Sen körde vi på ända tills min högra arm hade krampkänningar och nu tar vi helt sonika bilder från denna stund. Har bara flyttat dem till datorn och ännu inte vågat kika igenom alla. På Alvin blev det bara tre bilder varav denna var den tredje. Då förstår ni att det inte var läge att fortsätta där...

Vi får se, här sitter jag nu och moppsar mig och säger att vi nöjer oss hur det än blir... kanske får ni framöver läsa om både andra, tredje och fjärde tagningarna men nej, i år vare sig orkar eller hinner vi. Det får bli som det blir, bara vi får fram vår önskan om en God Jul till dem vi vill!