Se upp i backen...

Något som inte längre är vinterblekt och vitt är min rumpa och mitt ena lår. Inte för att den ena av dem någonsin brukar vara sommarbrun, men sedan en stund tillbaka är den nog mer rödblå i tonen än annars.

Jag och Vilma satte oss i pulkan för dagens första åk. Jag såg hoppet som var byggt och undvek det såklart – av flera anledningar. Placeringen lyckades och vi for neråt i bra fart, förbi hoppet, styrde åt vänster och – där var ett hopp till. Ett stort. Jag såg det försent och vi flög. Högt och långt. Så pass långt att jag till och med hann tänka, baken. Sen tog vi mark och det kändes kan jag lova. Någon vidare fjädring får man inte räkna med i en pulka. Såg något gjorde jag inte för i samma stund som vi landade åkte min något för stora och omtalade ”kantarellmössa” ner till munnen. Erik skrattade nästan ihjäl sig, Vilma sa inte ett knyst på en lång stund. Inte förrän jag haltandes skulle börja dra upp för backen hördes ett ynkligt men bestämt ”Pappa åka Vimma” och på den vägen var det sen resten av utflykten. Jag fick inte ens dra henne på plan mark :) Stackars liten, hon blev verkligen vettskrämd.

Jag ”leade” till mig och efter några fullt normala åk på snowracern med Filip skrek han ivrigt ”Mamma, är du ledo för en flygtur?”. Trots en hettande bakdel anammade jag erbjudandet och en flygtur blev det. Flög gjorde vi båda av snowracern och jag landande på sidan med både den och Filip över mig. Den här gången var det mitt lår som dog och det känns fortfarande som ilningar ner mot knät.

Är det månne åldern som börjar göra sig påmind? Några avåkningar i pulkabacken ska man väl ändå klara av utan men…

Nåväl, nu väntar en förhoppningsvis lugn söndagskväll i soffan. Lite te och kex får det bli om en stund och så mys med en liten filur som brukar älska att kvällssudda med mamma och pappa på egen hand när syskonen somnat.

I morgon börjar vardagen på riktigt igen med jobb för Erik och dagis för Filip. Vilma och jag ska bort till BVC med Alvin för vägning och sprutor och sen får vi passa på att hitta på något mysigt efter dagishämtning när vi ändå har bil. Vi brukar gå på fik och ta en tur till biblioteket men i morgon kanske det vid närmare eftertanke rentav blir en sväng till stan för att efter lite ärenden hämta Erik. Ja, så får det nog bli. Sen hur mycket som blir uträttat med tre små i släptåg det får framtiden utvisa men en erfarenhet rikare blir jag åtminstone :)