5 månader

Några dagar sent, för du har ju nu kunnat titulera dig femmånadersbebis i tre hela dagar. Och inte har mamma glömt, nej då. Bara inte hunnit då pulkabackar, frisörbesök med Filip och så i går julgransplundring hemma hos mormor och morfar kommit i vägen. (När vi kom till frissan sa en annan frisör att Filip såg riktigt rockig ut i håret och tyckte absolut inte han skulle klippa sig. ”Hon tyckte jag var LOCKIG”, förkunnade Filip för alla som ville höra resten av dan. Filip med det spikrakaste av spikraka hår och med vissa svårigheter att uttala bokstaven ”R” ;).

Dagen firades i alla fall i måndags med bvc-besök. En spruta i vardera ben som gav dig lite feber på kvällen. Och så nya siffror i din vita lilla bok som förkunnar att du nu är 5800 gram tung och
64,5 centimeter lång på denna jord. Det går långsamt fram men det går fram och det är huvudsaken.

Alvin, du lilla stjärna. Så ofantligt stor i vår värld, ja faktiskt större för var ny dag. Hela tiden upptäcker vi nya sidor och drag hos dig som förtrollar och fascinerar oss. Att du har ärvt en egenskap som både storebror och storasyster besitter är nu ett faktum, och inte trodde vi väl något annat heller. Ordet "social" står nästan skrivet som i en bubbla som svävar över ditt huvud. Du vill alltid vara med där det händer. Dina ögon är om möjligt ännu större, ännu ivrigare och ännu mer kontaktsökande än innan och det är svårt för folk i din närhet att inte möta den där blicken som säger ”Här är jag! Kom och prata med mig, pussa på mig, lek med mig!” Och vi, dina närmaste, blir ju såklart uppslukade av den varje dag. Blicken.

Du pruttar nu med munnen så det dånar och skrattar gärna åt dina egna färdigheter. Bubblorna du blåser är ibland som rena såpbubblorna och Vilma beskådar intresserat och försöker, utan att lyckas, med det du gör. Du greppar nu saker du vill komma åt utan problem och utforskar dem sedan sekundsnabbt innan de når favoritstället – munnen. För nu har även du nått åldern då svansen på den gröna elefantskallran börjat bli stel och bodyn är plaskblöt längst upp. Allt som kommer i din väg haffar du tag i med din mun och snabb är du. Det kan räcka med att någon sveper med sin hand förbi ditt ansikte för att du ska hinna fånga in den med din lilla och så in i munnen.

Ljuden som kommer från yttepyttemunnen är fortfarande väldigt väna och mjuka i tonen och du pratar på ordentligt nu. Skrattar mest gör du när du ser dig själv och någon du tycker mycket om i spegeln, när du ligger på skötbordet och har obruten ögonkontakt med mamma eller pappa för att då inte tala om när vi sniffar på de små fossingarna och låtsas att vi nyser.

Du vänder dig alltid till rygg när du legat på mage ett tag men att sen ta dig tillbaks till magläge, se det vill sig inte ännu. Det är den där armen som är i vägen och vägrar flytta på sig.

Och så mamma. Hon är ju faktiskt ganska bra och du vill så gärna vara hos henne, särskilt på kvällen eller när du varit hos någon annan en längre stund. Råkar hon då gå förbi blir du så glad att du liksom försöker ”gå” till henne i luften. Du viftar som en tok med armar och ben, häver dig framåt, formar munnen till ett litet, litet o och spärrar upp ögonen på max. Du säger med hela kroppen ”Mamma, ta mig och krama mig och ge mig gärna lite att äta också!”

Många är de färdigheter du lagt dig till med den sista månaden och mitt i allt har du också hunnit fira din första jul och ditt första nyår. Du har döpts i den stooora kyrkan och du har haft en premiär som faktiskt är värd ett eget inlägg vid ett senare tillfälle!

Du vår minsta lilla älskling, som du charmar och berör. En kärlek som man varje dag tror är maxad växer sig hela tiden ännu starkare. Du är som något som nästan är för bra för att vara sant, men det är sant och du är vår. Vilken lycka...!