Reflektioner (med en cliffhanger!)

Oj, dagarna rusar iväg och jag ser till min besvikelse att det nästan är en vecka sedan jag sist skrev något här... igen. I huvudet ”småbloggar” jag flera gånger om dagen men jag kommer liksom aldrig till skott. Sen beror inte det på att jag sitter och rullar tummarna och tar det lugnt vilket väl ingen i och för sig tror.

Detta inlägg kommer bland annat handla om:
- Snor
- Sprutor
- Tid (eller inte tid)

- Det nya året har tagit start med fart kan man säga. Den här veckan är jag hemma med tre barn då Filip i måndags vaknade lite snorig, snön vräkte ner utanför fönstret och en innemysdag kändes lockande samtidigt som det gäller att ta tillvara på situationen. Så petig kommer man ju inte kunna vara med yttepyttelite snor om några år när båda jobbar så har man nu chansen att rädda några andra små på dagis från att eventuellt bli smittade samtidigt som Filip får en chans att ta det lugnt så är det så självklart att ta tillvara på den möjligheten. Sagt och gjort, Vilma blev så glad att hon hoppade upp och ner och det blev precis den mysdag jag hoppats på.

- I går var det dags för spruta nummer två och den har i dag gett Vilma 39 graders feber och extrem trötthet. Filip har också varit hängig och fått lite feber nu på eftermiddagen och mitt i allt har lille Alvin börjat hosta och snora lite för första gången i sitt liv. Tre barn har velat vara i min famn :)

- Jag tänker ofta på nuförtiden hur mycket den här tiden ger och vilken insikt man får om saker och ting. Inte minst den egna kapaciteten. Att inse att man om man bara är pigg själv kan ha ett enormt tålamod med det mesta. Det funkar liksom inte att stressa för mycket på morgonen eller att bli irriterad på småsaker. Perfektionist som jag (fortfarande) är kunde jag förut hänga upp mig på saker som inte riktigt blev som jag tänkt. Nu finns det ingen tid över för ältande och det är en riktig vinst att faktiskt kunna släppa de där retfulla småsakerna direkt, inse fakta och till exempel rätt och slätt stänga bildörren om sig igen och fara tillbaks till Ica för att köpa det man nyss glömde. Sen stressar vi såklart på morgonen ibland och självklart blir man också irriterad emellanåt men för det mesta är vi nu ute i extremt god tid vilket också för med sig att man inte behöver bli irriterad så ofta.

Det är ett behagligt, innehållsrikt, intensivt och helt fantastiskt roligt liv vi lever. Det finns dock inte mycket tid över. Alltid behövs man någonstans och det är egentligen en härlig känsla att vara så behövd samtidigt som man ibland skulle göra nästan vad som helst för att bara få vara för sig själv en liten liten stund.

Nu väntar läggning så fortsättning följer senare eller i morgon. Det jag egentligen skulle komma till får då ett helt eget inlägg i stället. Och vad det är – det säger jag inte! Kan detta månne vara denna bloggs första cliffhanger?! Men ha nu inte för höga förväntningar, så spännande är det inte! Bara något som inte blev som man tänkt sig och som jag nu länge tänkt skriva av mig om...