Iskallt

Minusgraderna är i dag åter många. Snön knirrar och knarrar och jag är glad att de där tossorna jag skrev om för en tid sedan fick följa med hem fastän vintern redan då, åtminstone i almanackan, började gå mot sitt slut. Kanske kände jag på mig att vintern skulle bli lång? Hursom, Alvins små fossingar glädjs även de. Alltid lika varma och gosiga efter sovstunden ute.

Jag är lite smådäckad faktiskt. Huvudvärken from hell vill inte ge med sig och både i går och i dag har den påmint alltför mycket om den migrän jag ibland drabbades av för många år sedan men som nu varit borta under lång tid... Hoppas innerligt att det som nu är bara är högst tillfälligt. Och så sitter jag nu ändå här, framför datorn, men jag klarar inte att bara ligga still. Fruktansvärt tråkigt och även stressande när man har barn. Eftersom tid är det man har mest ont om så känns det som att slänga bort tid när man bara ligger i sängen och glor i taket. Så nu har jag bestämt mig för att bli frisk :) Maxdoserat huvudvärkstabletterna och ska nu ge mig i kast med lite tvätt tänkte jag.

Och så var jag tvungen att avboka tandläkaren – igen. Det börjar faktiskt bli pinsamt. Först skulle jag dit i december men den tiden avbokade jag bums då jag visste att jag inte kunde. Tiden i januari fick avbokas den med då Filip var sjuk. Tiden i februari ströks då Vilma var sjuk och nu är det alltså jag... Vem som helst kan ju höra att jag låter tandläkarrädd och visst gör jag hellre något annat än går dit men faktum är att nu VILL jag få det ur världen. Rädd är jag inte men det börjar nog tandläkaren själv tro...