8 månader

I dag är du 8 månader och en vecka gammal och så mycket klokare än för bara en kort tid sedan. Nu går det galet fort och framstegen är enorma, men inte bokstavligt talat för det här med att röra sig tidigt är inget våra barn sysslar med. Alvin tycker visserligen bra mycket bättre om att ligga på mage än vad syskonen gjorde och han både backar och snurrar runt, runt men framåt - det går det bara någon millimeter då och då.

Nej, våra barn pratar tydligen i stället – så även Alvin. Det var strax efter sjumånadersinlägget som Erik exalterat ropade på mig och jag hörde ett tydligt ba-ba-ba övergå i pa-pa-pa. När jag senare samma dag försökte få lilleman att säga ma-ma-ma, då sa han nä-nä-nä men redan dagen efter hördes plötsligt ett mjukt och lockande ma-ma-ma och hjärtat svämmade över. Ibland hör vi nu ma-ma och pa-pa och visst förstår vi att det ju bara är de ljud som kommer just nu ur vår 8-månadersbebis mun men att det ändå är just de ljuden är ju helt fantastiskt! Och inte är det en slump att han ibland ligger där i sängen eller sitter där i matstolen och testar sitt mammamantra; ma-ma-ma-ma-ma, med krokodiltårar i de bedjande ögonen och armar sträckta rakt upp…

Du fullkomligt ÄLSKAR din gåstol och du är nära nog livsfarlig på dina färder i densamma. Vilma hon fastnade alltid i allting man kunde fastna i på sina färder. Alvin, han fastnar aldrig. Han snitsar sig smidigt fram mellan stolar och genom dörröppningar – i hög fart dessutom - och råkar en stol stå i vägen, ja då är det helt enkelt bara att köra rakt på den så kommer man framåt ändå. Med stolen framför sig. Svårare än så är det liksom inte.

Att äta är en annan av favoritsysselsättningarna. Gärna med ljud och genom att attackera skeden som för att markera att du ÄR hungrig. Än så länge har du bara ratat vissa sorters fruktpuré men när det gäller mat slinker allt ner. Gröt och sedan en vecka tillbaka, smörgås i små små bitar, är dock det allra bästa om man inte räknar mig förstås för mamma, hon är svårslagen. Särskilt på nätterna… Vi började ju lite smått med välling strax efter halvåret men även där följer du syskonen och verkar dricka det mer för snuttandet på flaskan än för själva vällingens skull. Märkligt att vissa saker är så identiskt lika på alla tre. Nåväl, nätterna har absolut inte blivit sämre. Visst vaknar du några gånger men jag är då så klubbat trött att du får som du vill och så somnar vi båda om så gott och så nära. Att det är mysigare än mysigast kan inte nekas och ibland tänker jag där i mörkret på natten att det är värt att vakna upp flera gånger bara för att få umgås med dig lite extra. Och följer du syskonen även där, ja då vet jag ju att det är övergående.

Det enda du inte är är stor i storlek. 7 kilo och 68 centimeter var du i fredags men det är ju precis så du ska vara enligt din lilla minikurva långt där nere. Vad gör det väl att ingen vi möter som inte känner dig tror på att du är åtta månader. Vad gör det väl att du fortfarande använder ett par byxor i storlek 56 (du använder även 74 på några plagg så det beror ju liksom på) . Och vad gör det väl att vi ännu inte blir trötta i armen av att bära dig. Du är ju faktiskt den mest perfekta lilla bebispojke vi kan tänka oss och det är ju precis så som du är som vi vill ha dig.

Och så är du fortfarande sådär GLAD. Du ler mot allt och alla. Du skrattar så det kluckar när dina syskon dyker upp. I dina ögon lyser stjärnor som tindrar så starkt och klart att man aldrig vill sluta titta på dig. Så fylld av energi och liv och lust att upptäcka. Så galet söt och så mysig och tillgiven att man vill vara dig nära hela tiden. Och ibland är det nästan så att jag måste nypa mig i armen för att förstå att jag faktiskt får det. Att du verkligen är vår...