En lång fredag

Det är baske mig inte ofta vi tycker en dag är lång nuförtiden. Långtråkigt kommer jag nog till exempel aldrig mer ha i mitt liv. Däremot har denna långfredag känts just lång. Vi har hunnit MASSOR och det är så skönt att inleda en långledighet så effektivt att vi nu kan njuta oss igenom resten. I går var Erik tvungen att jobba lite på förmiddagen och sen stod storhandling på schemat. I dag har hela huset storstädats, garaget fått sig en första vårröjning, ytterligare loppissaker sorterats ut, bilen fått på sig sina sommardäck, barnaskaran badats, mat lagats, skräp slängts, Erik varit ute och sprungit osv… Det är märkligt ibland att allt vissa dagar bara flyter på. Barnen har varit nöjda och glada, lekt i sandlådan, återupptäckt hur kul det kan vara att vara med ute i garaget, åkt trampbil, testat trehjulingen och cykeln som i år är på tok för liten för Filip Långben. Större storlek måste inhandlas snart.

På tal om flow så kan man också ha dagar som är raka motsatsen. En sådan hade jag i måndags då alla marginaler var någon annanstans än på min sida. Allt jag gjorde blev liksom tokigt. Vi var sena från början och sen fortsatte dagen i den andan. Dagen efter präglades däremot av flow och allt jag gjorde blev i stället lyckat. Först tandläkaren ni vet, sen en racertur på stan med turen på min sida. Jag föredrar helt klart dagarna med flyt samtidigt som de säkert inte skulle uppskattas och märkas lika väl utan dagar med oflyt och det var intressant att få uppleva dessa motsatser så tätt.

I skrivande stund sitter Filip och Vilma själva där nere i soffan framför teven. Filip tittar på Vintergatan som han fastnat för nu på sistone. Eller försöker titta rättare sagt för lilla radion Vilma sitter bredvid, nästan i knät på storebror och refererar allt som sker på teven, allt hon själv gör och tänker samt allt som Filip gör och mitt i allt klämmer hon i för full hals i ”Manboy”. Filip som är en väldigt snäll storebror för det mesta hyssjar och säger förklarande att:

- Vilma, jag försöker faktiskt titta på teve här, du får åka till något annat land om du ska sjunga så högt.
- Näää, Vimma inte åka annat land. Vimma pussa Avvin. Hejdå! Och så hörs elefantliknande klampljud i trappen samtidigt som lilla kommentatorn som alltid nuförtiden pladdrar oavbrutet om vad hon gör refererar även denna trappbestigning...
- Så där, Vimma gå upp, Vimma gå tlappan, Vimma kan sälv, Vimma uppe snart och så med tokhög röst:
- VIMMA KOMMER NU LILLA AVVIN. INGEN FALA. VIMMA HÄR NUUU!!! Och så springer den lilla elefanten förbi mig, med sin röda morgonrock fladdrande efter sig, med händerna fladdrande framför sig.
- Vimma målat naglarnana. Låååsa (rosa). Så får hon syn på mig vid datorn.
- Hej mamma. Vimma kommer nu. Vimma gå Avvin. Min lilla bäääbis. Lilla gubben. Och så springer hon vidare. Underbara lilla människa :)

Snart vankas myskväll framför teven. Mycket godis och såklart Solsidan. Är det så illa att det är sista avsnittet tro? Och så ska jag hjälpa påskharen lite på traven. Han är så jäktad har jag hört så jag rycker in med en hjälpande hand inför morgondagens numera traditionsenliga påskhareskattjakt! I morgon kommer också mormor och morfar på påskmiddag. Dessutom är det mormors födelsedag så vi ska fira lite extra.

Hoppas ni alla får en skön - och lång - fredagkväll!