fredag, april 23, 2010

In love

Jag visste det inte förut men tydligen kan man bli kär i ett par skor. Bara av att titta på dem för visst är de fina!? De står där så prydligt och väntar. Väntar på riktig vår med många plusgrader och solsken utan risk för plötsliga och svinkalla snöbyar. Har en känsla av att de kommer bli årets favoriter och vem ska i så fall få ta åt sig äran om inte min kära Anna! Ännu en sådan där själsfrände som dök upp i mitt liv för ett år sedan. Vi fann varann direkt och hon har dessutom grymt bra skosmak. Dessa hade hon en variant av förra året då vi jobbade ihop. Det var även hon som inspirerade mig till höstens bästa skoköp som visade sig vara mina skönaste skor ever. Kanhända vill hon bli min personliga skotipsare :)


Hoppas ni har en skön fredagskväll. Erik är på svensexa och jag sitter här alldeles försoffad och stoppar i mig allt ätbart (och sött) jag kunnat finna. Stackars barnen hade en lite arg variant av mamma ikväll... Jag tror nog att jag är en ganska så bra mamma i vanliga fall. Kärleksfull, rättvis, tålmodig, snäll och hyfsat rolig. Men ibland tar man ju bara slut... Som jag nämnt innan har senaste veckorna varit galet intensiva och i kväll fanns ingen ork kvar. Huvudet susade i kapp med öronen. Det flimrade för ögonen och jag var minst sagt irriterad på de små som egentligen inte gjorde något fel. Fy, så hemsk man känner sig i de lägena. Jag som ALDRIG brukar vara så orättvis eller lättirriterad annars har nu lyckats bli det två gånger inom loppet av en dryg vecka och jag känner att det skulle behövas en rejäl laddning av energibatterierna för hur underbara de små än är och hur mycket energi de än ger så får man ju inte glömma att de även tar energi och att man någonstans, någon gång behöver ladda dem för att orka ta nya tag. Jag fullkomligt älskar mitt liv som det är. Det enda jag önskar är att chansen att någon gång ibland få vila lite lite skulle finnas. En normal dag finns ju inte den då det alltid är något som måste fixas eller göras de stunder man inte är med barnen.
Men nu ska jag inte gnälla. Oftast räcker den där stunden man har på kvällen att ladda om inför morgondagen. Morgondagen som i detta fall innebär en utflykt till Barnens Hus! Ett helt fantastiskt ställe på denna jord där man själv garanterat blir exakt lika leksugen som de små. När vi kommer hem väntar sen den gastkramande sjätte hockeyfinalmatchen mellan HV och Djurgården där ju de förstnämnda i morgon har chansen att ta hem guldet... Så nervöst så det knappt är roligt. Erik har varit askgrå i ansiktet de senaste matcherna och längtar nu tills det är över och han kan raka bort sitt slutspelsskägg ;)

Nu måste jag tassa upp och pussa på mina tre små gullungar. Älsklingarna som inte alls förtjänade en så grinig mamma i kväll. Det dåliga samvetet gnager och jag lovar att vara vanliga mamma Anna i morgon! Kanske ska jag passa på att blogga mig i form? Somnar jag inte när sockerchocken har lagt sig kanske fler inlägg dyker upp så håll utkik!
Bild från Scorett.

3 kommentarer:

Anna sa...

hihi... jag känner mig hedrad, jag har faktiskt tänkt plocka fram mina snart, de får faktiskt hänga med ett år till.. =)För i år skulle jag behöver en skotipsare, jag har varit överallt i varenda skoaffär utan att hitta nåt som passar, allt klämmer överallt, tror att jag fått större fötter efter graviditeten. Så som sagt nu har jag beslutat att dem får hänga med i år med..

kram

Erica sa...

Kram från en annan trött mamma med sovande liten tjej i famnen...

Viktoria sa...

Skönt att läsa att även du har griniga stunder, gör att man känner sig lite normalare :-)

Kram