Kalasstatus: Inställda

Jätteinställda till och med. I fredags kom magsjukan de luxe och angrep oss en efter en obarmhärtigt och brutalt. Nästan samtidigt dessutom... Och mardrömmen var ett faktum. Detta har Erik och jag någon gång per år nämnt ända sedan vi hade ett barn, att tänk den dag vi två får det samtidigt. Att ETT barn då dessutom också ska ha det finns ju liksom inte. Eller jo, nu gör det det. Och vi överlevde men shit vilket dygn det var.

Saken är den att Alvin kräktes i onsdags kväll. En gång, och vi trodde mest att det var risgrynsgröten han för första gången ätit av en timme tidigare - och inte tyckt om - som gjorde retur. Det var nog dock inte gröten för i fredags eftermiddag blev liten Filip plötsligt kritvit i ansiktet och så var det hans tur. Två timmar senare känner både jag och Erik att något är på gång och vi bestämmer att Erik får bli sjuk först. Någon måste ju ta hand om barnen. Så jag förtränger mitt allt mer tydliga illamående och tvingar mig till och med bort till Ica (förlåt, förlåt alla som var där. Jag försökte hålla andan och inte smittas...) för att köpa upp deras förråd av ProViva och skorpor. Äntligen hemma la jag barnen snabbt och sen kunde jag också bli sjuk. Tre stycken var vi då som låg här i soffan, Vid tre på natten vaknade så lilla Vilma och ropade "Mamma, pappa kom fort - jag kläääks" Och lilla gumman hade nästan lyckats hålla sig tills vi kom stapplandes som två åldringar. Sen började då hon. Erik tog hand om henne och jag bäddade rent och började beta av tvättberget.

I går morse mådde vi inte så väl kan jag säga. Dunkande huvuden och tokömma kroppar, ja ni vet ju hur man mår. Man klarar knappt av sig själv. Och så mitt i allt detta ta hand om två sjuka små och en tokpiggelin 15-månaders som dock märkte att något var mycket konstigt då han mest gick runt mellan oss, smågråtandes och kramades hela förmiddagen. Bekymrad och missnöjd. Tror jag det, stackars liten.

På eftermiddagen struntade vi sedan i alla symtom och tvingade oss till normala igen. Och sedan dess har vi sanerat huset. Tvättat typ allt som tvättas kan. Städat och fejat bort alla bacillusker. Bäddat rent överallt. Bytt husets alla handdukar. Det är snudd på synd att det inte är jul redan nu då allt är så glänsande rent här :)

Jag brukar faktiskt sällan klaga men nu gör jag det. Stackars oss. Det här önskar jag INGEN. Inte samtidigt. Aldrig mer det om man nu kan önska sådana saker...

I kväll känner vi oss ganska friska igen. Dock önskar jag så att det var en dag till ledigt i morgon då vi ju inte hunnit ha helg ännu. Känner mig lite orolig över en helt ny vecka med nya kalasdatum inbokade dessutom. Orken finns inte riktigt men kommer förhoppningsvis tillbaka SNART. Tycker inte om att sakna krafter som ni vet... Nu har jag beklagat mig ordentligt. Vad skönt det var, känner mig faktiskt nästan lite piggare direkt!