Aaatjooo...

Det är inte ofta jag tänker höga tankar om mig själv men i skrivande stund känner jag mig faktiskt som en supermamma. För så här är det. Det är inte nog med att jag i måndags kväll kände att febern var på väg tillbaka. Erik höll då på att packa inför ett par jobbdagar i Stockholm och sjukdom kunde inte ha kommit mer olägligt. Så för första gången i mitt liv har jag nu roddat allt vad det innebär härhemma med tre små, matlagning, disk och tvätt som vanligt fast med den lite ovanliga detaljen att jag har haft feber som snabbt som tusan pipit upp mot 39 grader så snart alvedonen varit på väg ur kroppen.

Alvedonen som varit min bästis de här dagarna :) Kan inte annat än småle då jag tänker att jag tiden innan barn i det här läget hade legat i sängen eller soffan och varit sjuk. Eller förresten bara om allt varit som vanligt den här veckan och jag varit hemma själv. Då hade jag också tillåtit mig att faktiskt vara sjuk. Nu har det liksom inte funnits på kartan och dessutom har jag ju velat pyssla om Filip som också är dålig. Vilma och Alvin har fått gå på dagis mellan 9 och 14 i går och i dag eftersom de ju har klarat av sitt. I går var de tydligen tre barn på Alvins avdelning så det cirkulerar nog lite baciller nu...

I dag har tyvärr både jag och Filip varit sämre än i går. Näsan har runnit som en kran och den känns stor som en ballong för tillfället då jag hela tiden ser något som inte brukar synas i synfältet. Vi hostar som tokar och dessutom väger mitt huvud ungefär 100 kilo. Och så har febern inte riktigt velat försvinna trots maxdos Alvedon och Ipren i kroppen hela dagen. Kanske i och för sig inte så konstigt då jag inte riktigt betett mig som man bör när man är sjuk...

Är nu mer än lite orolig för att något mycket, mycket efterlängtat ligger i farozonen för att behöva ställas in. Måtte det inte bli så.

Det som är härligt just nu är i alla fall att Erik i kväll sätter sig på tåget, och innan första februari blir andra äntligen kommer hem igen. Äntligen, äntligen. Kanske har han aldrig varit SÅ efterlängtad!

Kanske bäst att tillägga att det här inte var tänkt som något "slå-mig-på-bröstet-och-skryta-inlägg". Nej, det ligger inte riktigt för mig. Snarare är det något jag tänker kan vara bra att gå tillbaka till om jag känner mig lite trött och gnällig någon dag. För då vet jag att det kan vara värre!

Och där nös jag för kanske sisådär femtionde gången i dag. Suck...