D-u-n-k

Hörde ni stenen som föll? En sten större än vad ni kan ana... För äntligen har jag den här hemma i tryggt förvar. Klänningen. Den är lagom kort, den är skön och - den är grön!

Kanske inte helt oväntat denna för mig gröna sommar men att hitta en grön variant var långt mycket svårare än jag kunnat ana. Ja, att hitta en klänning överhuvudtaget var mycket svårare än jag kunnat ana. Och efter storleksmissar och slutsålda objekt och otur i alla dess former kunde jag i kväll äntligen hämta mitt efterlängtade klänningspaket. Tre dagar innan den ska användas. Det kallar jag att vara ute i senaste laget till och med för att vara mig...

Nu kan jag dock glädja mig på riktigt åt lördagens bröllop. Gamla vänner gifter sig i Göteborg och vi ska vara där! Bland en hel massa andra gamla vänner som vi träffar alltför sällan men alltid har så galet roligt med. Längtar massor och nu hoppas vi bara allt innan-stök ska gå i lås med barnvakt, skoinköp, väskletande och alla sådana där små viktiga detaljer ni vet ;)

Som extra krydda denna hektiska vecka fick jag urinvägsinfektion i går... Aj, vad galet ont det gör. Var på jourcentralen i går kväll och nu ett dygn senare kan jag ändå känna att pillrena jag fick börjar hjälpa. Tacksam också för att jag i dag ändå har varit förvånansvärt pigg, feberfri och kunnat jobba.

Det är nästan lite festligt när man tänker på hur annorlunda man agerar när man är sjuk nuförtiden. För några år sedan hade jag säkert legat hemma en dag i detta tillstånd medan man nu varit i gång sedan klockan sex i morse. Lämnat barn, jobbat hela dagen, åkt tåg hem, planterat blommor, lagt barn och duschat. Fastän man kissar blod och stundtals har så ont att man knappt kan stå rak. Jag gissar att jag inte är ensam om att vara så envis... Och inte skadade det heller för jag mår ju faktiskt bättre! Nu ska jag dock unna mig en stund i soffan innan sängen väntar!