Premiär...

Äntligen! Jag har alltid tyckt att det är något visst när man skalar höstens första clementin. Doften är rent ljuvlig och jag sniffar sedan på händerna i ett för att njuta själva känslan av att clementinsäsongen är igång. Nuförtiden är det väl visserligen säsong för dem året runt men i det här hemmet får de endast köpas från och med nu :)

De är goda, de är vackra och de är gula. Eller orange om man ska vara petig men just de här var faktist mer gula. Jag har förresten haft fler premiärer i veckan men de tar vi en annan dag.

I går och i dag har jag jobbat. Det har gått både bra och dåligt. Jättekul att vara där, lite snurrigt vid ett par tillfällen i går och lite mer i dag men det kanske inte är så konstigt börjar jag förstå. Sedan är det en sak att börja förstå men en helt annan att acceptera. Jag kan ärligt talat inte förlika mig med att jag just nu glömmer saker, missar saker, blandar ihop saker, har pip i både öron och huvud, blir plötsligt yr... Nej, de är alla saker jag så gärna vill slippa... saker som är så långt ifrån den vanliga Anna... Kanske bra att helgen kom så snabbt för mig den här veckan - så får vi hoppas den gör underverk!

I morgon är inte bara jag och de små lediga utan även Filip! Ska bli så mysigt med en lugn morgon. Sen ut på lite äventyr...

Sov sött nu, det ska jag göra - i ett alldeles nystädat och skinande blankt hus. Det finns för mig inte mycket som är bättre att vakna upp i! Sen hur länge det varar - det får man se :)