Septemberbarn

Eller barn och barn... Jag vet inte om man kan kalla sig barn längre men mammas och pappas barn är jag ju i alla fall och kommer så alltid att vara. Och för 36 år sedan så var jag en väldigt liten två dagar gammal bebis vid det här laget. Det var tänkt att jag skulle blivit en oktoberflicka men så blev jag ett septemberbarn i stället och tänk så lyckat när just den månaden är mig så kär!

Jag hade det så bra i fredags, på alla sätt! Ompysslad och bortskämd hela dagen... Barnen sjöng varje gång vi skulle äta eller fika och Vilma förvandlades till och med till en pussmaskin om man spelade med fingret på hennes läppar ;) På förmiddagen blev det en snabb tur på stan med mormor och alla barnen. Sen väntade morfar med favoritmat och en till lunchöverraskning vid namn Erik som kom och lunchade med oss. Smarrigt fika och sen tidig hämtning av E innan vi hämtade med oss libanesiskt hem till kvällen.

Och väl hemma hängde ett paket på dörren och ett låg i brevlådan och de var båda sådana där riktiga överraskningar ni vet - när man blir så innerligt varm i hjärtat över omtanken där bakom. Ni vet vilka ni är och ni vet ju också hur glad jag blev! Sötaste lyktan har fått en egen plats där vi alltid ser den och det finaste armbandet kommer värma min handled igenom hela långa hösten och vintern - både med tanke på vilka namn där står inpräntade men också av det varma hjärta som kom på tanken att skicka ett sådant till mig... SÅ glad :)

Och vet ni, sen fick jag en CYKEL av mina fina!!! Jag skäms nästan för att säga det men jag är verkligen cykellös så det var en mycket uppskattad present som jag vet kommer användas flitigt - särskilt nästa vår och sommar då vi nog kommer vara fyra cyklande på egen hand. Nu står den inte här än, jag ska få välja och oj, så jag glädjer mig! Dessutom ska älsklingen och jag visst ut och äta en fredagkväll snart och då får jag passa på att använda min nya, goda parfym som jag fick från mina föräldrar - Viva La Juicy från Juicy Couture. Gudomlig.

Ja, att fylla år värmer alltid lite extra i hjärtat och man påminns om alla fina man omger sig med.

Men hörni, nu ska det där septemberbarnet gå ner och fixa lite kvällsgott. Svårt att motstå tycker jag och särskilt då det är söndagskväll och ju fortfarande helg, inte sant?! Kanske kan jag skylla på att vi måste fira sista dagen i månaden innan oktober i morgon knackar på dörren. Inte klokt att den första riktiga, r-i-k-t-i-g-a höstmånaden är här!