Äckelmuffins

Filips magsjuka i måndags blev tack och lov av det lindriga slaget så i dag har han och syskonen varit iväg igen. Men innan dess hann vi igår ha en ovanligt mysig dag. Tre pigga och friska barn höll mig sällskap hela dagen och vilken skillnad det är att ha lite liv runt sig! Efter att ha haft en lite mer gnabbig period syskonen emellan än vanligt (kanske för att det inte riktigt varit som det brukar härhemma) har de nu sedan några dagar hamnat i en sådan där ljuvlig-jag-måste-nypa-mig-i-armen-och-njuta-av-hur-fina-de-är-mot-varandra-period.

Hursom, i går stod pyssel, film, god mat och bakning på schemat. Och vad valde de då att baka? Jo, favoriten när de får bestämma – äckelmuffins! Kanske har jag berättat om dessa skapelser tidigare?

Det var när Filip gick på största avdelningen på dagis (för snart två år sedan!) som han en dag stolt kom hem med recept på perfekta göra-själv-muffins för små. Ni vet ett sådant med steg för stegbilder. Självklart kan man dubbla satsen, det blir ju inte många men i bland är det mysigt att bara göra så det räcker till fikat tycker jag. Så roligt nu också när Filip läser själv och de andra kan plocka fram rätt ingredienser. Jag fick uppdraget att sköta ugnen och smälta smöret vilket ju är perfekta mammasysslor!

Höjdpunkten är sedan att få strössla precis hur mycket man vill innan de åker in i ugnen. Fast höjdpunkten i går blev när jag missbedömde karamellfärgen (ja, det är här själva äcklet kommer in i bilden – de ska vara gröna!) och tänkte att den bara långsamt drippdroppade. Men det gjorde den ju inte alls så gröna blev de kan man säga...

Bilden ovan är dock från i somras då vi hade slut på karamellfärg och helt enkelt fick köra på äckelmuffins utan äckel men det blev lika gott det!

Visst är formarna fina förresten? Mina absoluta favoriter – från Lagerhaus.