Vägen tillbaka

Dagens första promenad är avklarad sedan fleeera timmar! I snålblåst och på blankisiga vägar så tur jag hade vår gamla trotjänare Brio Racen att hålla mig i så jag inte bröt ett ben också nu när jag äntligen var ute och stapplade :)

Erik skulle lämna tillbaka en Ikeagrej som tog upp så mycket plats i bilen att sätena var tvungna att fällas, därav min tidiga morgonpromenad bort till dagis. Men så SKÖNT det var att komma in sen. Klockan var bara strax över åtta och jag slog mig ner framför nyhetsmorgon med storfrukost framför mig och kände för första gången på fyra veckor en känsla av lite lyx. Det går ju väldigt upp och ner under en dag med hur kroppen mår så att fånga de där små stunderna av välmående är guld värt och säkert nödvändigt och bra för tillfrisknandet.

Vi klickade så bra i går. Den snälla, gamla doktorn och jag. Han genomskådade ganska snabbt vad jag var för typ av person och jag erkände vid hans frågor att ja, jag brukar inte vara särskilt tålmodig när jag är sjuk. Ja, jag brukar hellre gå tillbaka en dag för tidigt än tvärtom. Nej, jag är vanligtvis inte duktig på att vila men den här gången har varit annorlunda. Däckad på något vis. Han sa att om den här dumma bakterien slår rot så illa som den gjorde på mig, då kan vägen tillbaka vara ganska lång. Och det är egentligen först nu jag börjar inse att jag har varit ganska ordentligt sjuk. Han berättade att vanligtvis är man sjukskriven mellan fyra och sex veckor och klarar jag nu mitt mål att vara frisk och på banan igen nästa måndag, ja då förstår jag ju att många får det här långt värre än jag.

Däremot var det ovanligt med så hög feber så länge som jag hade och det i kombination med magsjukorna är säkerligen det som sänkt mitt immunförsvar i botten och även stulit alla mina krafter på kuppen. Jag berättade också hur TACKSAM jag kommer vara när allt det här är över och jag kan lova att jag menade varenda stavelse i det.

Min myskväll i soffan i går blev kort. Närmare bestämt en kvart, sen snusade jag gott under den där mysiga filten bredvid den där fina Erik :) Hoppas på lite mer ork och kraft i kväll, känner att man har halkat väldigt mycket efter med allt här hemma den senaste månaden och jag längtar efter  den där fixarenergin som ändå ibland har börjat smyga sig fram nu de senaste dagarna.

Har precis fyllt på med en massa goda vitaminer. Har ni sett Icas nya satsning ”vår bästa tid är nu”, där de tipsar om månadens bästa frukter och grönsaker? Vi gick ut hårt vid veckohandlingen och köpte hem det mesta och det stämde bra. Allt smakade ovanligt gott och det är kul att variera sig och inte alltid köpa samma gamla vanliga.

Nej, nu ska jag ta mig ner och attackera tvätthögen en stund innan lunch och sen tidig hämtning som alltid på tisdagar. Fast med skillnaden att det i dag är mamma och inte mor- eller farföräldrar som hämtar. Tänk, de har knappt sett sina barnbarn i år… Förhoppningsvis är ordningen återställd nästa vecka. Åhh, vad jag hoppas på det…

Så länge njuter jag till fullo av den extratid jag får med stjärnorna i mitt liv och den lilla lyx mitt i allt elände som denna sjukperiod har inneburit vad gäller dem. Jag har inte på något vis haft bråttom utan har under mina piggare perioder kunnit vara den där totalt närvarande mamman som jag trivs allra bäst när jag får vara. Så inget ont som inte för något gott med sig!