Någon Zlatan är han kanske inte riktigt än men åhh, så roligt familjens storebror plötsligt tycker det är med fotboll! Lite som med innebandyn där i vintras. Ni vet, när poletten ramlar ner på något vis och man plötsligt förstår alla regler och själva sammanhanget.
Solen kikade titt som tätt fram mellan molnen och värmde gott på den stora publiken som var på plats hela eftermiddagen. En härlig röra av föräldrar, småsyskon, tränare, bollar på rull, picknickfiltar, glasspapper som flög med vinden, röda tröjor, gröna tröjor, blåa tröjor, gula tröjor. Och så de blå-vit-randiga. Habo IF - med godistryck på magen :) I sista matchens andra halvlek stod Filip i mål men hade inte riktigt turen med sig då motståndarlaget fick flera frilägen. Ändå lyckades de vinna den matchen och lyckan är helt enorm när de gör det! Tror nog annars att det är back som är hans bästa position, men vem vet. I dag har det inhandlats målvaktshandskar som enligt en mycket säker källa har "det perfekta greppet", och medan Erik var i väg och skjutsade Vilma till och från kalas i eftermiddags har Alvin och jag agerat målskyttar. Besatt som jag kan bli när jag ger mig in i tävlingar försökte jag dessutom leta fram min gamla kickningsform som inte riktigt var sitt forna jag och till på köpet resulterade i en halvsträckt ljumske.
Men kul hade vi - och kämpade, och det är ju det som är det viktiga i idrott. Eller?! :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar