Avslut och början

Åhh, den här dagen är så speciell... Det är en märklig känsla att vakna på morgonen och känna igen den. Känslan alltså. Fast nu är det jag som är mamman som har fixat och strukit och lagt fram fina avslutningskläderna. Och det är vårt barn som vaknar, förväntansfull, inför sitt livs andra skolavslutning. Ändå minns jag så tydligt det där pirret man hade i magen den här dagen varje år.

För som rektorn sa i sitt sommartal i dag - det har blivit dags att ta årets längsta rast. Efter att ha avslutat ett läsår och inför början på ett nytt. Fast först betyder den där superlånga rasten såklart början på ett långt, skönt och roligt sommarlov!

Jag insåg i dag att jag alltid kommer få en klump i halsen samma stund jag hör tonerna av Den blomstertid nu kommer. Det i kombination med dofterna av sommarblommor och synen av alla underbara, finklädda, förväntansfulla små... Få stunder är så fina och väcker så mycket minnen.

I år sjöng klass 1a Galen i glass och för er som inte har hört den kan jag säga att har man en gång hört den, då sitter den sen där i minst en vecka. Kanske mer. En helt underbar sång med tokiga rörelser till, men jag som hade förmånen att få vara med då hela klassen i måndags var i kyrkan och övade på den en sisådär 10 gånger - jag har nu sångförbud på den här hemma då det har visat sig att den smittar av sig på alla :)

Jag var med Filip i skolan hela dagen i måndags och det är mysigt att mamma fortfarande är så poppis och att storebror var superstolt över att ha mig med. Den känslan måste jag varsamt gömma undan och ta fram och minnas den dag det inte är riktigt så längre... :) Nu är det snarare så att många skockas runt en och vill vara med på det man gör. Visste ni förresten att "Filips mamma ÄGER på rundboll!" Jodå, jag sprang mig svettig runt rundbollsbordet i den gassande solen och vi hade så roligt, de små ettorna och jag :) Hade lätt kunnat vara med hela veckan faktiskt!

Men tillbaka till dagen i dag. Något som är lite intressant var att det där fnisset och de där envisa små myrorna i rumpan som många hade besvär av då, vid övningen, i dag var som bortblåsta. 25 ordentliga barn stod i raka, fina rader och sjöng alla verser. Tydligt och med varje rörelse där den skulle vara. Så nog greps även de av stundens allvar...

Och så tittade solen helt magiskt fram precis då alla gick ut ur kyrkan för att fotas med klasserna och kramas med fröknarna. Detta visade sig vara tur för vi hann inte mycket mer än sätta oss i bilen förrän himlen öppnade sig totalt och regnet vräkte ner. Vi hoppade sen över vattenpölar från bilen in till mormor och morfar där vi traditionsenligt fick mat efteråt. Även där tittade solen fram och vi promenerade längs fina stranden bort mot stan för att vinka åt lyckliga studenter som enligt Filip spelade asbra musik i sin björkklädda vagnar! Vilma i sin tur tyckte det var skumt att de hällde öl på varandra och tja, hur förklarar man det för en liten 5-åring (som också genast blev bekymrad över att de kanske inte skulle lukta så gott sen :) ).

Hem igen till stackars morfar som var så knackig i dag att han inte kom med ut. Där fikade vi sen smaskig jordgubbstårta som världens stoltaste Vilma garnerade omsorgsfullt.

Tänk, nästa år har vi två små att titta och lyssna på. Det är riktigt, riktigt svårt att förstå och det tyckte nog Vilma själv också i dag. Vilma som faktiskt var allra mest intresserad av att titta på förskoleklassbarnen och deras fröknar!

I kväll blir det filmmys med bästa Erik i soffan. Det tokblåser ute så vi kör kontraster och tänder ljus i sommarkvällen. Samtidigt som vi håller tummarna för bättre väder i morgon då det vankas fotbollscup större delen av dagen!