Och så kom sommaren...

Men hallå där!

Tänk, att plötsligt händer det. Efter så många dagar att jag inte vare sig törs eller vill räkna - och inte heller älta hur trist och vemodigt det är att jag inte hunnit visa mig här. Strunt samma. Nu ÄR jag här :) Och det gäller bara att hitta hit lite oftare, göra det till en vana igen. Att dela med mig av lite av vårt liv.

Jag brukar ju säga hur roligt det är, en riktig förmån och lyx rentav, att kunna kika tillbaka. Minnas och känna, titta och bli alldeles varm i hjärtat. Att det nu kommer saknas i stort sett ett halvt år är såklart jättetrist men inget att göra åt. Bara gilla läget och kanske minnas glappet som den där våren då tiden sprang snabbare än vanligt, livet rullade i ett högre tempo än vad det brukar och också innehöll mer än vad det normalt gör.

 

Men nu är jag som sagt här och vi är LEDIGA tillsammans! Äntligen! SOM vi har längtat detta år... Erik och barnen har haft sommarlov en vecka och jag börjar nu. I morgon! Och så ska vi ha det hela sommaren sånär som på en vecka då vi båda hoppar in och jobbar några dagar just för att kunna förlänga.

 

I fredags (då jag som vanligt hade min lediga dag och fortfarande inte riktigt kunde förstå att jag hade gått på semester) for Erik och de små (som börjar bli stora nu) i väg och plockade jordgubbar tillsammans med farmor, farfar och kusinerna. Jag fick en välbehövlig lugn morgon här hemma och plockade lite med ditten och datten medan jag lyssnade på - för mig - årets första sommarpratare. Fredrik Wikingsson, och jag blev så berörd. Ni vet när man får gråten i halsen men sen plötsligt lockas till skratt utan att hinna märka det. Ni måste lyssna! Oerhört fint och sant. Jag kände precis igen mig i hans tankar om gamla, som var det hans program kretsade kring.

Sen snoppades det jordgubbar resten av dagen kändes det som och Alvin och jag satt i solen på altanen och gjorde detta medan Vilma och kompisen Thyra övade inför dansuppvisning till Frostlåtarna - med en volym som hördes bra långt kan jag lova...! Mitt i allt bröt vi dock för lite tårtfix och lägligt kom Filip hem med några kompisar så bara minuter efter det att bilden togs var marängtårtan med lemoncurd, grädde och massor av solvarma gubbar ett minne blott. Och landade fint i magarna, det gjorde den!

Sen blev här översovning av Vilmakompis och Filip sov i stället hos kompisens storebror. Det dröjde lääänge innan de små fnissiga damerna till sist slocknade. Halv elva var klockan säkert. Och döm då om vår förvåning när vi hörde ivrig docklek men kände oss skumt trötta i går morse. 5.40 stod klockan på (och Vilma sover nu annars rätt länge). Man förstår då hur makalöst spännande de små tyckte detta var! Och ni förstår säkert också hur makalöst trött vår lilla Vilma var framåt kvällen i går...

Och mitt i denna ljuvlig första, lediga helg kom ju också äntligen värmen. Ordentligt dessutom! Vi har hängt vid stranden två eftermiddagar nu. Solen har dessvärre lyst med sin frånvaro men värmen har ju i alla fall varit här. Så tacksam för detta!

Nu ska vi fixa lite inför i morgon. Ledtrådar är: ingen sovmorgon, utflykt, heldag, överlycklig mamma, lista... någon som kan gissa? ;)

Jag vet att jag har skrivit att vi snart hörs igen i de flesta av de senaste månadsuppdateringarna och ni vet ju hur det har gått med det. Men en sommar utan mig, det blir det inte så jag säger det igen - på återhörande, snart!